Perssons mix

Skärp kampen mot förstockningen - mot det s.k. hedersvåldet!

2012-01-20T22:47:00.009+01:00

Idag för nio år sedan deltog jag i en manifestation i Helsingborg mot kvinnovåld. Detta med anledning av årsdagen av det s.k. hedersmordet på Fadime Sahindal. Jag sa till och med några ord i en mikrofon.
Idag på tioårsdagen av denna tragedi har vi alla kunnat ta del av reportage på samma tema i TV, radio och tidningar.
Idag kan vi dessvärre konstatera att läget knappast förbättrats för för unga kvinnor
som befinner sig i samma situation som Fadime.
Idag har vi skäl att fråga om de miljoner som satsats på att få bukt med denna typ av brott mot såväl svensk lag som FN:s människorättsförklaring fått några effekter alls.
Skulle vara intressant att höra en kommentar från Mona Sahlin även om hon inte längre är partiledare. Hon var ju den rikspolitiker som för några år sedan mer än någon annan gick i bräschen för en skärpt kamp mot den s.k. hederskulturen. Om man överhuvudtaget kan tala om heder i detta sammanhang. Heder är ju ett i grunden positivt begrepp.
Inte heller passar ordet kultur in i sammanhanget. Att döda och hota människor som lever ut sin kärlek har inget med kultur att göra. Vad det istället handlar om är förstockat medeltidstänkande som inte har i ett modernt jämställt samhälle att göra; varken i religionens, mångfaldens eller något annats namn.
Förvisso ska vi ha en långtgående acceptans och tolerans såväl vad gäller människors tradition som religion - men inte ett uns acceptans och total intolerans vad gäller våld och i värsta fall mord.

Jultomten i jeepen - eller fattigpojken som förgäves sprang efter julklappar

2011-12-23T17:55:00.012+01:00

Jag önskar alla läsare av min blogg en ärligt känd God Jul - även om min årligen internetspridda "julklapp" kanske inte har mycket av godhet över sig. Historien kunde likaväl ha utspelat sig idag på samma plats:

Den vackra men sannolikt inte helt igenom sanna historien om Jesu födelse i ett stall i Betlehem för två tusen år sen konkurreras ut i min julvärld av en inte lika vacker men, synnerligen sann, historia om en annan liten pojke född ungefär två tusen år senare.
Det var julaftonen 1972 han sprang förbi mig – men också in i mig. In i hjärnans och hjärtats gemensamma avdelning för outplånliga minnen.
Jag satt på trottoaren invid den den grusbelagda och håliga gatan Rua Vigario Maia i Palmeira dos Indios, en liten stad i på gränsen till den ökenliknande sertaon i nordöstra Brasilien. Solen gassade och den julstämning vi förknippar med mörker och kyla kunde jag just då inte ens mana fram i min fantasi.
Plötsligt kom en öppen jeep körd av en rödklädd tomtefigur skumpande förbi på gatan. Bilen var fullastad med färggranna paket i diverse storlekar. Den kom från en av den lilla stadens större butiker. Det var en butik som varje jul erbjöd sina kunder att mot avläggande av en extraavgift vid julklappsköpet få klapparna hemkörda och utdelade av en ”riktig” tomte. Detta erbjudande kunde förstås bara de bäst bemedlade familjerna anta.
OSKULDSFULL
Men det som fått mig att aldrig glömma julaftonen för 39 år sen var en liten mörkbrun, krullhårig halvnaken pojke. Ovanför det oskyddade och oskuldsfulla underlivet bar han en tröja som en gång varit vit. Han var sådär 4-5 år gammal och hade en mage vars rondör var resultatet av f ö r lite mat och inte tvärtom. Detta lilla barn rusade fram mitt i gatan efter julklappsjeepen . Hela ansiktet lyste av förväntan: ”Tänk om tomten har något till mig också?!”
Ögonen, jag gömmer aldrig de ögonen. Och de lyste forfarande när pojken en stund senare återkom fortfarande springande efter den likaså återvändande jeepen. Det fanns ju fortfarande några paket kvar på flaket.
Men jag visste vad den lille krullhårige parveln inte visste: Jeeptomten hade inte några julklappar till honom. Högst troligt var det inte heller någon annan som hade några julklappar till honom . Och kanske aldrig heller hade haft!
Min känslor då är inte helt lätta att beskriva nu. Men inte desto mindre väcks de till livs varje år vid den här tiden. Ni förstår förstås varför.
Vad jag minns av julen 1972 i övrigt?
Absolut ingenting!

Vissa verklighetsdrag hos Starke man. Eller?

2011-12-18T22:25:00.010+01:00

Så har man då sett sista avsnittet av "Starke man" i teveapparaten. Förvisso har det varit väl mycket crazyaktiga inslag - särskilt i höst - men jag tycker mig ändå ha sett vissa verklighetsnära drag i kommunalrådet Lars-Görans och hans närmaste tjänstemäns agerande. Därför skulle det vara intressant att få ta del av kommentarer från personer som är eller har varit engagerade i kommunalpolitiken i verklighetens Svinarp på olika håll i Sverige.
Håller man med mig om verklighetsdragen i komediserien? Eller menar man rent av att SvT:s skrattframkallande (åtminstone hos mig) serie bidragit till ökat politikerförakt? Det senare påståendet har jag faktiskt själv hört åtminstone vid ett par små fester där serien kommit på tal.

Å R E T S B Ä S T A J U L B I L D ! Idag hade de vise männen inte kommit fram.

2011-12-18T00:31:00.026+01:00

I går hade jag besök av en nära vän som tidigare varit mycket, mycket stor vän av Israel - men som på senare tid ändrat åsikt totalt. Detta efter vetskapen om hur landet ifråga beter sig mot palestinierna.
- Nu tror jag ingenting av vad de styrande i Israel säger längre, sa hon med eftertryck.
Hon tyckte också att bilden, som jag och andra även sett på facebook, är mycket talande för den aktuella situationen. En situation där den egentliga klagomuren borde vara den barriär som Israel på senare tid uppfört på Västbanken - och inte den tusentals år gamla stenkonstruktion som kallas just för klagomur.

SJÄLV ISRAELVÄN
Israelvän var jag själv också i min ungdom - liksom de flesta andra i vår del av världen. En folkgrupp som förföljts utsatts för fasansfulla grymheter i nazisternas koncentrationsläger skulle givetvis inte själv bete sig grymt mot andra. Trodde man.
Själv reste jag till Israel 1967 för att arbeta på kibbutz - en lyckad och intressant satsning på främst jordbruk i socialistisk riktning. Men jag ombads att resa hem redan efter ett par månader. Då var nämligen förspelet till vad som skulle bli det s.k. sexdagarskriget i full igång. Istället fick jag följa dramat på tv hemma i Sverige.
När de israeliska styrkorna trots den till synes övermäktige arabiska motståndarsidan segrade jublade jag. Men allt eftersom åren gick blev jag mer och mer besviken på det israeliska agerandet motfrämst palestinierna. Idag handlar det om betydligt starkare negativa känslor än besvikelse. Liksom hos min vän och säkerligen massor av andra f.d. israelvänner.

BOJKOTT
Liter av vår solidaritet kan vi visa genom att inte köpa exempelvis Jaffa-apelsiner och annat som vi vet har sitt ursprung i landet i fråga.

Riskkapitalisten(s) i Kungsbacka inte den ende s-politikern med tveksam ideologisk anknytning

2011-12-16T01:28:00.017+01:00

"Uppmärksamheten stör det politiska arbetet."
Så förklarar kommunpolitikern Ole Salsten i Kungsbacka sitt beslut att lämna alla politiska uppdrag som följd den upprördhet som sköljde över landet när det avslöjades att han och en kompanjon under åren 2006-2010 tjänat runt en kvarts miljard(!) på att driva ett friskoleföretag.
Och förvisso blev inte uppmärksamheten mindre när det i tv-programmet Världens bästa skitskola visade sig att han representerade socialdemokraterna i kommunen. Notera att jag skrev "representerade socialdemokraterna" inte att han v a r socialdemokrat. Åtminstone inte i den betydelsen jag lägger i begreppet. En liten aning ideologiskt tänkande förväntar jag mig faktiskt av folk som representerar partiet i diverse styrande församlingar.
Fast jag är rädd att Salsten inte är den ende s-politikern i landet som pryder sig med s-rosen bara i högtidliga sammanhang och när det kämpas om platserna kring de kommunala köttgrytorna.

KARRIÄRMÖJLIGHET
Jag själv har under mitt yrkesliv haft kontakt med många politiskt förtroendevalda i flera kommuner och skulle kunna nämna en hel rad av dessa med tveksam ideologisk hemvist. Människor som man kan misstänka valt politiskt parti utifrån de egna karriärmöjligheterna. Det har ofta räckt med en liten lätt skrapning på ytan för att förstå detta.
Jag känner dock ingen lust att namnge någon av dem här. Dessa personer har ju trots allt varken varit brottslingar eller riskkapitalister som tjänat storkovan på att driva tveksamt fungerande privatskolor.

SVÅRT REKRYTERA
Men jag har en stark känsla av att i särskilt i de mindre kommunerna har många partier svårt att få tillräckligt med folk att ta på sig förtroendeuppdrag. Då finns det en uppenbar risk att man tvingas välja personer som egentligen inte är värda något politiskt förtroende. Jag vet inte om detta stämmer för kungsbackapolitikern,men jag vet att han gör helt rätt som drar sig tillbaka från politiken. Och direkt barskrapad är han ju inte.

Ännu ett amerikanskt militärt misslyckande -hoppas Sverige slipper dras med i nästa

2011-12-15T02:31:00.011+01:00

Så håller USA på att avsluta ännu ett gigantiskt militärt misslyckande - inte minst ur landets egen synvinkel.Det handlar förstås om tillbakadragandet från Irak. För ett jättemisslyckande är det, även om Obama inte låtsades vid det i sitt välkommen hem-tal till trupperna igår. Man förstår nästan varför han lät som att uppdraget genomförts framgångsrikt - trots att han en gång hörde till de skarpaste kritikerna av företrädaren Bushs beslut om invasionen. Förmodligen ville han att soldaterna skulle känna sig stolta. Och alldeles säkert ville han inte döma ut insatserna inför den stora allmänheten med tanke på kommande presidentval.Kanske räcker det för att locka över en och annan potentiell republikan.
Den TV-regisserade invasionen i Somalia för några år sedan bar också stark prägel av misslyckande, för att inte tala om det katastrofala kriget i Vietnam som kostade 50 000 amerikanska soldater livet "till ingen nytta" och mångdubbelt fler vietnameser.
Just nu pågår i Afghanistan något som också riskerar att bli ett militärt bakslag och som Sverige dessvärre också deltar i - men som man borde lämna för att istället satsa på civila hjälpinsatser.
Slutsats: USA:s armé-, flyg- och sjöstridskrafter är alltså långtifrån alltid lika effektiva som man får ett intryck av när man ser de filmer med människor i uniform som sköljer över oss via TV, dvd och biografer. Någon gång måste även de styrande i USA förstå att militära insatser bara ska tas till i yttersta nödfall och vara ett komplement till civila hjälpinsatser. Inte tvärtom som det verkar vara idag. Inte minst vad gäller kostnaderna.

Är vi pensionärer ointressanta på marknaden?

2011-12-14T23:03:00.010+01:00

Är jag som 67-årig pensionär ointressant för de kommersiella - och kanske även andra - marknaderna. Det verkar nästan så. Fyra gånger i rad har jag nämligen den senaste veckan börjat svara på frågor som mejlats till mig från olika undersökningsföretag. Men redan efter att jag inledningsvis uppgivit mitt kön och ålder har jag fått beskedet att jag inte tillhör "rätt" målgrupp och alltså inte behöver svara på resten av frågorna.
Varför jag överhuvudtaget bryr mig om att delta i dylika undersökningar frågar sig kanske en och annan. Svaret är att det några gånger genom åren varit rätt intressanta frågor om politik och den typen av ämnen, men på sistone har det uppenbarligen bara handlat om att hitta rätt målgrupp för diverse varor och tjänster. Och då har mina och mina pensionärskamraters eventuella synpunkter inte passat in. Är det sånt som kallas åldersdiskriminering?

Halshuggning i landet som styrs av despoten som Carl XVI scoutbelönade

2011-12-13T01:53:00.028+01:00

I höst har den svenske kungen Carl XVI Gustav besökt Sauduarabien och hängt en internationell scoutbelöning runt sin saudiske kollega Abdullahs hals. Igår, bara två och en halv månad senare, rapporterades att en av den saudiske kungens kvinnliga undersåtar fått sin hals avhuggen. Detta trots att det lagstyrda barbariet säkert kunnat stoppas av Abdullah om han velat. (www.amnesty.se)
Helt obegripligt att scoutrörelsen kunnat ge en hög utmärkelse till en sådan människa. Likaså är det helt obegripligt att den svenske kungen kunnat låna sig till att personligen överlämna denna till Abdullah. Eller kanske inte?
Scoutrörelsen är kanske inte den fullödiga förkämpe för demokrati som vi utomstående fått för oss? Och att den svenske monarkens övertramp är rätt frekventa har vi fått vänja oss vid på senare år. Det enda positiva med hans aningslösa framträdande i kungakollegans palats var att det fungerade som ett utmärkt strå i den instabila stack som förhoppningsvis en dag blir så hög att den välter över hela kungahuset.
Den saudiske monarken och hans familj verkar smartare än de svenska motsvarigheterna. Annars hade man inte kunnat sitta så stabilt som man gör trots mängder av barbariska människorättsbrott genom åren - brott av den typ som den svenske kungen inte ens varit i närheten av. Fast det är klart, för att få ta del av den olja som Saudiarabien förfogar över vågar inte ens de västliga demokratierna knysta särskilt högt om det föga civiliserade i halshuggning som straff -trots att ledningen dessa demokratier givetvis tycker så. Hyckleri kallas det.
Nu överlåtes det istället åt ideella människorättsorganisationer typ Amnesty International att stå för fördömandena.

Bristande mod - där mod inte ens behövs

2011-12-12T20:42:00.020+01:00

"Mandom mod och morske män finns i gamla Sverige än".
Så beskrivs svensken i ett välkänt musikaliskt epos från 1800-talet. Och givetvis fanns det då - och finns det än idag - massor av svenskar som visat och visar på enastående mod i många sammanhang. Men det finns även människor med en enastående b r i s t på den varan. Även i sammanhang där det inte krävs minsta personliga djärvhet för att agera.
Här några exempel från ett torg i Helsingborg i lördags:
Tillsammans med några kamrater från Amnesty försökte jag att förmå förbipasserande att skriva under ett antal vädjandebrev för människor som fängslats - och till och med hotats till livet - av myndigheterna i en rad diktatoriska länder. Detta för att de på olika sätt uttryckt åsikter som inte passat respektive regimer. Många förbipasserande stannade upp och visade sin empati för de drabbade genom att tveklöst med sina namn (inga som helst adresser)underteckna de färdigtryckta vädjandebreven. Det var det enda som krävdes. Andra lät på olika sätt förstå att de inte var intresserade eller inte hade tid. Och det har jag förstås full respekt för.
Däremot har jag svårare att förstå människor som stannade upp, tog till sig budskapet men sa sig ändå inte v å g a underteckna något av breven. Detta med motiveringen att "man kan aldrig veta om dessa regeringar har spioner i Sverige" - eller som en man efter flera minuters diskussion sa "jag har en familj med barn att tänka på". De båda männen var fullt allvarliga när de förklarade sig. Som om exempelvis de indonesiska och iranska regimernas hantlangare skulle bemöda sig om att ens f ö r s ö k a leta reda på vara alla de tiotusentals undertecknarna av protestbreven i Sverige bor.
Eftersom det alls inte är första gången genom åren som jag och mina kamrater i Amnesty mötts av farhågor om att hemliga poliser eller liknande från diverse diktaturer ska "komma och ta mej om jag skriver under" funderar jag lite på vilken världsbild dessa människor har.
Själv har jag inte - inte vad jag kan minnas i varje fall - någon enda gång fått chans att testa i vad mån jag har någon form av mod. För de gånger jag skrivit och protesterat mot exempelvis diktaturers torterande och fängslande av modiga frihetstörstande medborgare har det inte krävts ens minsta uns av den varan från min sida.

Förödande om friskolemiljoner - och en socialdemokrats girighet

2011-12-08T23:00:00.009+01:00

Nu finns det inget att be för! Nu måste varenda politiker som kallar sig socialdemokrat och har kvar åtminstone lite ideologisk känsla knyta näven och verkligen försöka få styrsel på den friskolereform som deras parti en gång var med om att driva igenom - och som nu gått alldeles snett.
Förvånad, förbannad, förskräckt och nästan förtvivlad var mina egna reaktioner när jag såg torsdagskvällens avsnitt av TV-serien "Världens bästa skitskola" . Det handlade om riskkapitalister som gör mångmiljonvinster på att driva friskolor - samtidigt som undervisningen för barn och ungdomar blir eftersatt.
En av programmets huvudfigurer var en ledande politiker i Kungsbacka som kallade sig socialdemokrat och som gjort just mångmiljonvinster i friskolebranschen. Men det var en osynlig huvudfigur som såväl vägrade att visa sig som att uttala sig om sina stora intäkter. Jag skulle också velat veta hur han fick ihop det rent ideologiskt.
OMORALISKT
Visserligen står de flesta av oss sig själv närmast och givetvis vill vi väl alla tjäna tillräckligt för ett drägligt liv - och/eller för att ge andra människor ett sådant liv. Men att, som i det här fallet, profitera så till den milda grad på ett så viktigt samhälleligt system som skolan är direkt förkastligt.Om inte olagligt så är det i varje fall omoraliskt. Det blir dessutom en dimension värre på grund av att det handlar om en representant för ett parti som säger sig bekämpa girighet och egoism mer än de flesta.
Kungsbackapolitikerna agerande är utan tvekan en större black om foten för socialdemokratin än Håkan Juholts bostadsbidragsaffär. Det är bara att hoppas att Juholt själv nu får igång den oppositionspolitik som många menar vara alltför svag idag. Företeelser att opponera mot saknas förvisso inte.Själv upprörs jag mest över förhållandena på skolfronten och inom äldreomsorgen och hoppas att snarast möjligt få se några k o n k r e t a förslag med ideologisk touch från s-partiet.

Klokt och klarsynt om kultur av konservativ krigshjälte

2011-11-29T02:55:00.014+01:00

Jag tog idag för första gången del av ett citat av Winston Churchill gällande kulturens oundgänglighet. Det fälldes av den engelske premiärministern samtidigt som de nazityska bomberna föll över London under Andra världskriget. I en parlamenstdebatt kom ett drastiskt förslag om nerdragning av kulturbidragen till förmån för en total satsning på landets försvar.
"Vad ska vi då försvara?" replikerade regeringschefen.
Så visst var han klarsynt, den konservative men konstnärligt lagde och indirekte krigshjälten Churchill.

Apropå tv om Vietnamkriget: Palme, vi saknar din röst!

2011-11-17T01:52:00.013+01:00

Såg igårkväll ett tv-program om Vietnamkriget och påmindes än en gång om den amerikanska cynism som styrde detta krig, det - åtminstone fram till då - grymmaste kriget efter nazismens fall. Påmindes om den minst sagt massiva bombmatta över Hanoi julen 1972 som Olof Palme kritiserade kraftfullare än någon annan ledande statsman. Hans kritik gav upphov till stora rubriker världen över. Inte minst vi Brasilien där jag själv bodde vid den tiden. Särskilt minns jag topprubriken på 6-7 spalt på tidningen Diario de Pernambucos förstasida: Palme och påven kritiserar Nixon (fast på portugisiska förstås).
Idag har vi ingen politiker med denna internationella lyskraft, även om Carl Bildt försöker - men kapitalt misslyckas. Idag har vi ingen minister som vågar använda uttryck som "diktaturens kreatur" trots att det fortfarande vimlar av dylika odjur i regeringspalatsen på vårt klot. Eller kalla "kreaturen" för "satans mördare" hur väl befogat det än är. Många av oss beklagar verkligen att Sverige inte längre vågar vara den kritiska röst i världen som vi en gång var. Och återväxten verkar skral. Även inom oppositionen. Möjligen med undantag för den kunnige och sympatiske f.d. Palmemedarbetaren Jan Eliasson.

Därför bojkottar jag Shell - hur naivt det än kan synas

2011-11-14T00:12:00.011+01:00

Alla som till äventyrs ännu inte hört talas om den förödelse för människor och miljö i Nigeria som oljegiganten Shell orsakat rekommenderas att klicka på rubriken här ovan. Då får ni se och höra en av de drabbade av det ofattbart stora oljeutsläpp som för tre år sedan förstörde livet för tiotusentals människor - och som Shell fortfarande vägrar ta på sig ansvaret för.
CEHRD, en miljö- och människorättsorganisation i Nigerdeltat, och Amnesty International, uppmanar oljejätten att i ett första skede betala en miljard dollar till påbörjandet av saneringen av oljeutsläppet. Det gör man i en rapport som släpptes för ett par dagar sedan. FN rekommenderar också samma summa som en grundplåt till en fond med syfte att återställa miljön. Dessutom kräver förstås de drabbade människorna i området kompensation av företaget. Och det är ett företag som utan vidare skulle kunna betala ut flera miljarder dollar på ett bräde utan att för den sakens skulle gå på knä.Enbart under perioden juni september i år rapporterade man en vinst på 7,2 miljarder dollar!

EN SAMVETSFRÅGA

I skenet av denna för de flesta av oss fullständigt ogripbara summa kan givetvis min egen bojkott av Shell på hemmaplan i Sverige te sig synnerligen naiv. Men ibland får samvetet tala hur naivt det än kan framstå för omgivningen. Förresten är jag långtifrån ensam om den synen på det goda samvetets betydelse. Inte heller är jag ensam om att anse att regeringen på ett tydligare sätt än hittills borde delta i påtryckningsarbetet mot Shell - om inte annat så via FN. Eller finns det en bildtsk bromskloss?

Pippi och Martin Luther King rasister?

2011-11-09T23:57:00.014+01:00

Läser i tidningen att en tysk forskare slagit ner på allas vår Pippi Långstrump och kallat henne rasistisk - och alltså i realiteten anklagat Astrid Lindgren för rasism. Nu kan ju ingen av dem försvara sig; Pippi är en fantasifigur och Astrid är död.
Kritiken handlar bland annat om att ordet neger används om färgade människor. I dag skulle detta utan tvekan betraktats som ett utslag av rasism - ordet har förvisso de senaste decennierna fått en negativ innebörd. Men hur var det på 1940-talet när Pippi-boken skrevs? Och hur var det så sent som i slutet av 1960-talet när en av rasismens absolut främsta bekämpare - Martin Luther King - använde begreppet neger om sig själv och andra färgade i sina stora tal? Ingen skulle väl ens idag komma på den konstiga tanken att kalla honom för rasist?
Lika lite som att vi i dag ska gå in och manipulera bort order negro i hans fantastiska anföranden ska vi förstås gå in och ändra i litterära verk.Men visst kan man som förlaget gjort vid senare tid nyutgåvor av Pippi Långstrump i förordet förklara att boken inte skrevs på 2000-talet. Det är ju en bok för barn och ibland händer det att de inte förstår riktigt lika bra som vi vuxna. För vi förstår väl alltid? Eller?
Vad jag med detta vill ha sagt är att i b l a n d spills det mer krut på att bekämpa vissa påstått rasistiska begrepp än på att bekämpa själva rasismen. Inte minst den strukturella rasism som även märks av i vårt land.

Svårt att ta Juholt på allvar - trots att jag egentligen vill

2011-11-08T12:31:00.012+01:00

Jag brukar i möjligaste mån bortse från mänskliga misstag när jag bedömer politikers kapacitet. Detta gäller även Håkan Juholt,som jag menar i sin allra tidigaste partiledarkarriär sa en hel del lovande vettigheter - exempelvis lovade han satsningar på kulturområdet. Men när han igår lämnade en mot regeringen kritisk kommentar i TV infann sig en konstig känsla. Jag såg och hörde inte en politisk auktoritet som jag kunde ta på allvar, jag minns inte ens vad kommentaren handlade om! Trots att jag förmodligen är mer politiskt intresserad än genomsnittet (notera att jag i n t e skrev insatt) och försöker reagera utan förutfattade meningar om Juholts politiska trovärdighet så har den negativa mediebilden av honom ännu inte lämnat bakhuvudet.
Hoppas att jag kan ta honom på allvar nästa gång han yttrar sig politiskt.Annars så....?

Överflödssamhället speglas i skolorna

2011-11-05T23:30:00.007+01:00

Träffade igår en bekant som efter ett besök i ett omklädningsrum i en av kommunens skolor chockats av hur mycket kläder som kvarglömts och aldrig hämtats efter gympalektionerna. Eftersom jag själv upprörts av liknande förhållanden på andra skolor ska jag här låta större delen av en två och ett halvt år gammal blogg gå i repris:
"En gång berättade en vän och sjöman om hur han under ett besök i en indisk hamn uppsökts av en småbarnsmamma som bodde under en lyftkran. Hon bad till min väns förvåning att få den trasa han torkade svetten ur pannan med när han i hettan reparerade sitt fartygs landgång. Hon fick trasan och använde den att svepa in sin lilla baby i! Trots att den var smutsig och våt av svett så var den vida bättre som klädesplagg än de trasiga tygbitar barnet fram tills dess var nödtorftigt täckt med.

Tala om skilda världar!

Jag äcklas. Men absolut inte för att den indiska kvinnan svepte in sitt barn i en svettig och smutsig trasa från en svensk sjöman. Nej, jag mår illa av vetskapen att många svenska föräldrar fullständigt struntar i om deras barn kommer hem från skolan med alla de kläder de hade med sig när de gick dit.
Att indirekt lära barnen att det inte gör något om de slarvar bort sina dunjackor, märkesdojor eller skitiga men tvättbara kalsonger i skolan är faktiskt ett svek mot dem. Inte minst i dessa tider när alla talar om kris borde det vara en viktig föräldrauppgift att lära barnen "hålla i grejorna". Lära dem att saker och ting kostar pengar så att det inte kommer som en överraskning när de en dag ska försörja sig själva. Men det skadar förvisso inte att de då och då också upplyses om att praktiskt taget alla svenska barn har det skyhögt bättre än de flesta andra barn i världen. Åtminstone materiellt sett.
En sak till:Förvaringsställen med kvarglömda men inte efterfrågade kläder finns i varenda skola i Sverige.
Måhända är jag moralist, men jag tror inte att det skadar med en och annan moralkaka till kaffet i överflödssamhället."

Kina och Saab-dramat: Diktaturens pengar viktigare än demokratins principer!

2011-11-05T01:02:00.026+01:00

Så har Kina än en gång iklätts hjälterollen av makt och media i Sverige. Man är nu på väg att rädda även Saabs biltillverkning och såväl företagsledning som fack jublar. Att den österländska jättenationen också är en jättelik diktatur verkar de västerländska demokratierna blunda för numera. Engagerade och mångkunniga medlemmar i bland annat Amnesty har länge försökt sprida kunskap om Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna. Men trots massor av graverande fakta har det varit svårt att få genomslag i massmedia. Och än mindre i beslutsrummen. Särskilt i dessa dagar när europeiska och demokratiskt valda ledare bett den kinesiska diktaturens hantlangare att ställa sig i kulisserna beredda att rycka in för att lösa upp även det senaste grekiska dramat. Än en gång har pengar visat sig viktigare än principer.
Givetvis förstår jag de Saab-anställdas förhoppningar om att företaget äntligen ska räddas. Men finns det verkligen inga köpare på andra håll än i det kommunistkapitalistiska Kina? Där skulle sannolikt inte ens ett så enkelt och ofarligt blogginlägg som detta passera censuren - om det översattes till kinesiska. I övrigt hänvisar jag till gårdagens mycket tänkvärda krönika i Helsingborgs Dagblad av kulturchefen Gunnar Bergdahl. Jag hittade knappt en enda mening som jag inte sympatiserar med.

http://hd.se/kultur/2011/11/04/att-bocka-med-saab-kepsen-i-hand/

Hyckleriet kring den svenska vapenexporten fortsätter -- Vad säger förre försvarspolitikern Juholt?

2011-10-13T21:56:00.029+02:00

När ska det svenska vapenexporthyckleriet upphöra? Och för den delen även jamsandet med den diktatoriska regimen i Saudiarabien?
Idag tänker jag faktiskt inte i första hand på kungens - och även Internationella scoutförbundets - dundertabbe häromveckan att hänga ett äretecken på den saudiske envåldshärskaren Abdullah. Nej idag syftar jag framförallt på det faktum att den sistnämnde har skickat några av sina handgångna hejdukar för att, som det heter, studera svensk vapenindustri. Och det har skett på svensk myndighetsinbjudan - trots att regeringen lovat skärpa bestämmelserna så att svensk vapenexport till diktaturer typ Saudiarabien stoppas. För ingen tror väl att delegationen därifrån bara är här för ett "litet trevligt studiebesök" som Svenska Freds ordförande syrligt kommenterade besöket i Aktuellt. Så klart inte.Givetvis är den saudiska regimen intresserad av att köpa vapen.

STÖRRE ÄN NATO

Det svenska hyckleriet i vapenexportfrågan är faktiskt vida större än exempelvis förnekandet av att vi håller på att närma oss NATO. Idag är Sverige faktiskt världens nionde största vapenexportör och har en sedan länge en rad andra dikaturer och krigförande länder också som kunder;Förenade Arabemiraten, Oman,Pakistan, Vitryssland och USA med flera.
Skulle för övrigt varit intressant att höra vad den, åtminstone fram till nu, presumtive statsministern Håkan Juholt haft att säga i den här frågan. Han var ju tidigare mest känd som försvarspolitiker.

Läs om Svenska Freds synpunkter:
http://www.svenskafreds.se/vi-ska-inte-s-lja-vapen-till-g-stande-saudier

Nyanslöst á la Tage

2011-10-13T10:12:00.001+02:00

Jag satt och surfade planlöst omkring i min framlidne favorit Tage Danielssons fortfarande levande värld och hittade då nedanstående rader om nyanslöshet:
"Alla högermän är ju inte fullt utbildade fascister, och alla vänsterradikaler är ju inte fosterlandsförrädare, och om man nu ska se allting från den negativa sidan och betrakta alla människor som skurkar och banditer så måste man i alla fall erkänna att även i knölarnas värld finns det knölar av olika form och storlek, som i ett vanligt potatisland".
Tyvärr frodas nyanslösheten ofta även i den värld till vilken denna blogg också hör. Fast det är så klart lättare att ha bestämda åsikter om saker och ting om man skiter i nyanserna.

Skojfriskt och överkänsligt (S)

2011-10-09T01:37:00.005+02:00

Frånsett Håkan Juholts deltagande i skojfriska TV-programmet Robins igårkväll har det varit några opinionsmässigt tuffa dagar för socialdemokratin. Jag tänker förstås på skuggbudgetsturerna, partiledarens egen hyresbidragsaffär och på det malmöitiska kommunalrådet Reepalus märkliga förslag till något slags provmedborgarskap för invandrare (bra att Juholt snabbt tog avstånd från den idén). Men jag tänker också på socialdemokraternas beslut att i likhet med vänsterpartiet säga nej till en partiledardebatt i tv för att man inte gillar SvT:s förslag till placering av debattörerna. Man är rädda att kopplas samman med Sverigedemokraterna. Tala om överkänslighet - tala om att bjuda just SD på martyrpoäng. Det rumsliga avståndstagandet från SD är väldigt oviktigt. Det är det ideologiska avståndstagandet som är det viktiga Och det bör vara lätt som en plätt för (S) och (V)att klara av. Eller....?
Har det förresten analyserats varför så många socialdemokrater i de senaste valen gått över till Sverigedemokraterna?

Tack kungen för din draghjälp i republikkampen!

2011-10-03T21:42:00.005+02:00

Kungens kvinnoaffärer är inget särskilt tungt argument för införande av republik - utan har mest skvallervärde.Inte heller kan han lastas för sin fars och farfarsfars sympatier för det nazistyrda Tyskland. Däremot kan han lastas för det minst sagt dåliga omdömet att dela ut en slags utmärkelse till sin diktatoriske kungakollega i Saudiarabien. Det landet har ett av jordklotets mest osympatiska och reaktionära regimer - men har hittills sluppit fördömanden värda namnet från den någorlunda demokratiska delen av samma klot. Skälet är naturligtvis oljan.
Men idag ska alla vi republikförkämpar tänka positivt. För hade inte den saudiske kungen funnits hade inte vår egen kung gjort bort sig och gett oss denna fantastiska draghjälp! Samtidigt kan man inte låta bli att fråga sig pinsamheten är sanktionerad av Bildt och kompani.I så fall är det en till som borde "avskaffas".

Inte ens bin Laden borde dömts till döden

2011-09-27T23:31:00.007+02:00

Genom avrättningen av Troy Davis har det statliga mördandet i den s.k. rättsstaten
USA än en gång fått global uppmärksamhet. Förra gången var i maj månad när man utan föregående rättegång dödade en obeväpnad Usama bin Laden – och dessutom kastade honom i havet efteråt.Det kan som bekant finnas anledning att t v i v l a på att Troy Davis var skyldig till mordet på en polisman men knappast finnas anledning att b e t v i v l a att bin Laden var ansvarig för mord på tusentals andra människor.
Men båda hade haft rätt till r ä t t v i s a rättegångar. Och i ett samhälle som vill kalla sig civiliserat hade det vid dessa rättegångar a l d r i g utdömts dödsstraff – oavsett vad domstolen kommit fram till i skuldfrågan. Men inte ens världens mäktigaste stat beter sig civiliserat alla gånger.Långt därifrån.

Ord att ta till sig - från en dödsdömd

2011-09-21T00:38:00.003+02:00

"Kampen för rättvisa slutar inte med mig. Den här kampen gäller alla Troy Davises som levt före mig och alla de som ska komma efter. Jag är vid gott mod, jag ber och känner ro. Men jag kommer inte att sluta kämpa förrän jag tagit mitt sista andetag."
Dödsdömde Troy Davis, Georgia, USA, efter beskedet från benådningsmyndigheten om att domens ska verkställas trots en kampanj för hans liv där 650 000 personer skrivit på namnlistor (varav över 11 000 enbart i Sverige) och 300 manifestationer av olika slag anordnats världen över.

Religion och riksdag hör inte ihop!

2011-09-16T00:15:00.006+02:00

Sverige sägs vara världens mest sekulariserade samhälle. Den lutheranska svenska kyrkan är ju inte ens statskyrka längre. Inte desto mindre öppnas varje år den lagstiftande riksdagen med en gudstjänst. I år hade man i något slags religiöst jämlikhetsnamn även blandat in andra religioner. Detta istället för att avskaffa den religiösa delen av riksdagsöppnandet helt. Skulle exempelvis inte kända och uttalade ateister som f.d. partiledaren Mona Sahlin (s), f.d. folkhälsoministern Morgan Johansson (s) och partiledaren Lars Ohly (v) kunna agera för att få stopp på denna synnerligen otidsenliga tradition? Religionsutövning och riksdagsarbete hör nämligen på inte sätt ihop.Vill man hårddra det kan man till och med säga att det är en trovärdighetsfråga för de folkvalda.

Egoistiska pensionärer

2011-09-14T21:10:00.007+02:00

"Det är en totalt oviktig fråga för oss. För oss handlar det om de sänkta pensionerna och vi har inte tid att diskutera klimatet. Vi är så gamla så vi kommer snart att gå hädan och jag tror att den yngre generationen kommer att skratta åt allt prat om klimat".
Bland annat så besvarar Ingvar Persson i Höganäs en fråga i dagens nummer av Lokaltidningen som lyder så här: Borde klimatfrågorna prioriteras mer i kommunpolitiken?
Persson är det kanske tyngsta namnet i lokalavdelningen av Sverigs Pensionärers Intresseparti (SPI)och ledamot av kommunfullmäktige.
Från honom hörs alltså inget tal om att vi ska tänka på framtida generationer, tänka på vilken värld som våra barnbarn och deras barn ska leva i.
Är det verkligen sådana egoistiska tankar som är förhärskande i SPI? Och sitter verkligen pensionärspartisterna och raljerar över klimatdebatten på sina möten? Då är det verkligen tur att de inte är så många.
För det är väl ändå inte så illa ställt att det finns en massa far- och morföräldrar över hela landet som struntar i sina barnbarns framtid?

Ord att ta till sig - om Bush och Stoltenberg

2011-09-13T02:09:00.006+02:00

"Tänk om en person som påminde om Jens Stoltenberg varit president i USA för tio år sedan?"
Sören Sommelius, kulturskribent, tror att världen mått bättre efter 11-septemberdåden om USA haft en president som agerat på samma sätt som den norske statsministern efter 22-julidåden i Norge.Och alltså inte som den krigiske George W Bush.

Terrordåd och avståndstagande

2011-09-11T02:41:00.014+02:00

Igår fick jag mig en liten tankeställare när jag i Dunkers kulturhus i Helsingborg lyssnade på ett samtal om följderna av 11-septemberdåden i USA. Från publiken kom ett inlägg som gick ut på att muslimerna i Sverige för sitt eget bästa tydligare än hittills borde ta avstånd från de terrordåd som utförts i islams namn. Jag själv har mer än en gång snuddat vid liknande tankar,även om jag personligen förstås förstår att det bara är en minimal andel av jordens mer än miljarder muslimer som stödjer och till och med utför terrordåd med religiösa förtecken.
Imamen Othman Al-Tawalbeh svar blev i korthet det här: Varför ska vi muslimer i Sverige avkrävas ett avståndstagande varje gång det utföres terrordåd någonstans i världen av personer som påstår att de gör det i islams namn? Det är inte rättvist.
Han menade att om exempelvis enskilda kristna utför liknande dåd är det ingen som kräver att hela svenska kyrkan ska be om ursäkt för detta.
Givetvis har han rätt. Inte har väl den kristna kyrkan känt sig tvingad att i kristenhetens namn exempelvis ta avstånd från Anders Behring Breiviks terrordåd i Norge,trots att han sa sig ha utfört detta bland annat för försvara kristendomen i landet? Givetvis har man tagit avstånd från dådet som sådant, men inte i egenskap av företrädare för den kristna kyrkan.
Och själv ska jag aldrig mer ens tänka tanken att den jättestora fredliga majoriteten av muslimer ska avkrävas ursäkter för vad en väldigt liten andel våldsbenägna extremister företar sig.
Att jag själv inte tror på någondera av de båda religionernas gudar - eller om de egentligen har samma gud - är en helt annan sak.

Ord att ta till sig - om religion och etik

2011-09-10T02:46:00.007+02:00

"Det var en stor olycka att kristendomen för lite mer än 1600 år sedan trängde ut den grekiska filosofin och tog makten i Europa. Inget blev heller bättre av att islam avknoppades och började breda ut sig ett par hundra år senare. Mycken kunskap har för dessa religioners skull gått förlorad i bokbål och *autodaféer, och många människor har plågats i sträckbänkar och tortyrkamrar. Efter hårt arbete och stora uppoffringar av enskilda människor har vetenskapen kunnat frigöra sig från religionernas förmyndarstyre, åtminstone i västvärlden. Nu har det blivit dags att befria etiken ur religionens tvångströja."
Birgitta Forsman, docent i vetenskapsteori,frågar sig vad det är som säger att en religiös dogm klarar av att hantera ett modernt samhälles behov av etiska riktlinjer.

*Förföljelser

Hoola Bandoola lockar fram minnet av två beundransvärda vänner

2011-09-10T02:24:00.006+02:00

Har en helkväll med 70-talsproggarna Hoola Bandoola i hörlurarna. Av nostalgiska skäl? Ja, kanske det. Men också för att bandets musikackompanjerade politiska analys faktiskt på många sätt har bäring än idag.När så sången om den ihjältorterade chilenske trubaduren Victor Jara tonar in i öron och hjärna drar jag mig till minnes första gången jag såg och hörde Hoola Bandoola Band. Det var i Helsingborgs konserthus 1974.

RANDI FISHER
Men minnesbilden innehåller inte bara den tidens populäraste vänsterrockare utan även en liten och mager kvinna i 50-årsåldern som i foajén gick omkring och delade ut flygblad med maning till svensk solidaritet med Chiles folk mot den då ett år gamla militärdiktaturen .
Det var första gången jag träffade Randi Fisher – konstnär med en imponerande meritlista och t.o.m. föremål för en doktorsavhandling efter sin död. Men det var inte första hand hennes konstnärskap jag fäste mig vid, även om det troligen var hennes intresse för min sydamerikanska hustrus målande som lade grunden för vänskapen. Nej, det jag själv fäste mig vid var hennes genomärliga solidaritet med förtryckta – inte minst utanför vårt eget lands gränser. Det var ett engagemang som gjorde att hon alltid satte sig eget materiella väl och ve på undantag. Åtminstone från den tid vi lärde känna varandra. Trots att hon var erkänd konstnär - till och med en gång i tiden prisad som en av landets främsta i branschen - var hon nu så pass okommersiell och ointresserad av pengar för egen del att hon periodvis inte ens hade tillräckligt med sådana till hyran., Under en kort period bodde hon exempelvis också hos min familj. ”Hyran” utgjordes av många intressanta samtal och filosofiska funderingar signerade den annars tystlåtna och åtminstone till synes timida Randi Fisher.
Vid ett tillfälle fick vi också ett grafiskt blad av henne – ett blad med antifascistiskt budskap och med spanske diktatorn Franco som ett av de skrämmande motiven. Typiskt för vår sedan 1997 avlidna och synnerligen antifascistiska vän.

BIRGITTA EK
Hoola Bandoola Band får mig även att tänka på en annan framliden och beundransvärd kvinnlig vän - journalisten och författaren Birgitta Ek.
”Ungdomarna i det bandet är enormt bra och jag hoppas verkligen att makthavarna lyssnar till vad de har att säga”, sa den då 60-åriga Birgitta en gång till mej. (Jag minns det mycket väl och skrev dessutom ner det i min dagbok) Hon bodde och verkade i den nordostbrasilianska staden Olinda. Själv bodde och jobbade jag i den näraliggande grannstaden Recife på den tiden - 1972
Birgitta hade rest till Olinda i förhoppningen att hjälpa fattiga via en typ av vävskola som hon hört talas om hemma. Denna drevs av en då 76-årig svensk kvinna som några år senare skulle bli känd och omhuldad i hela Sverige efter ett TV-program av Lasse Holmqvist.
Men verksamheten i Olinda var redan då inte alls så humanitär och välorganiserad som man gett sken av. Detta upptäckte Birgitta ganska snabbt och försökte få till stånd ändringar. Men hennes förslag föll inte i god jord varför hon slutade. Dock stannade hon kvar i Olinda och blev mäkta omtyckt i en närliggande favela, ett mycket fattigt område i staden. Där ägnade hon sig bland annat åt att undervisa i hygien och där lärde och förmådde den f.d. heminredningsjournalisten invånarna att tillverka enkla madrasser till sina hem. Många låg direkt på golven. Birgitta Ek tog också initiativ till anläggandet av en för området öppen och gemensam tvättinrättning. Allt skedde i samarbete med invånarna i favelan efter deras behov.
Birgitta Ek fortsatte senare sitt humanitära arbetet på en annan plats i regionen samtidigt som hon förberedde skrivandet av sin dokumentära och upplysande bok ”Slavarnas barn”. Birgitta , gjorde även TV-programi Sverige om sina sydamerikanska erfarenheter innan hon avled i cancer, ett trauma som hon beskrev i boken ”Plötsligt så nära – dagbok inför döden”.

Läs och agera: FÅNGAR I TUSENTAL TORTERAS OCH SVÄLTS IHJÄL!

2011-05-05T01:20:00.010+02:00

Otroligt men dessvärre sant. Läs den här informationen från Amnesty om vidrigheter i Nordkorea:

Unika satellitbilder och vittnesmål från tidigare fängelsevakter och
politiska fångar, som släppts eller lyckats fly från Nordkoreas
fångläger, avslöjar de vidriga förhållanden som de cirka 200 000
fångarna utsätts för. I en rapport från Amnesty berättar vittnen om
svältkost, slavarbete, tortyr och offentliga avrättningar.

UTOM SYNHÅLL
- Nordkorea kan inte längre förneka ett obestridligt faktum. I
decennier har myndigheterna vägrat erkänna förekomsten av dessa enorma
läger för politiska fångar. Dessa läger existerar utom synhåll för
resten av världen, och där pågår fruktansvärda övergrepp som strider
mot de flesta av de människorättsnormer som världssamfundet har
upprättat de senaste 60 åren, säger Sam Zarifi, chef för Amnestys
Asienavdelning.
- Samtidigt som Nordkorea, under en tid av politisk instabilitet,
verkar förbereda sig för ett ledarbyte, där Kim Jong-un ska ta över
efter sin far, är det mycket oroande att fånglägren verkar växa i
omfång.

40 PROCENT DOG
Fånglägren har sannolikt varit i bruk sedan 1950-talet. Det finns två
typer av läger. Total Kontrol Zon; där hamnar de fångar som enligt
regimen gjort sig skyldiga till de allvarligaste brotten. I dessa
läger sitter merparten av fångarna. Dessa fångar sitter på livstid och
enligt uppgift har endast tre fångar lyckats fly och sedan ta sig ut
ur Nordkorea. Den andra lägertypen kallas Revolutionära Zonen. Där
hamnar personer som gjort sig skyldiga till mindre allvarliga "brott".
Fångarna där har oftast dömts till straff på några månader och upp
till tio år. Ett trettiotal fångar som släppts från den "Revolutionära
zonen" i fånglägret Yodok har lyckats lämna Nordkorea. Enligt
vittnesmål från en tidigare fånge dog uppskattningsvis 40 procent av
fångarna på grund av undernäring under åren 1999-2001.

AVRÄTTNINGAR
Satellitbilder som Amnesty fått tillgång till visar fyra av de sex
lägren. De ligger i ödsliga trakter i provinserna södra Pyongan och
södra Hamkyung och norra Hamkyung. En jämförelse med den nytagna
satellitbilderna och bilder tagna 2001 visar en stor utbredning av
lägren.
En tidigare fånge från Kwanliso 15, Kim, berättade för Amnesty: " Alla
i Kwanliso har tvingats bevittna offentliga avrättningar. När jag satt
i fången i lägret, tillfångatogs alla som försökte fly. De förhördes i
två-tre månader och sedan blev de avrättade.
Jeong Kyoungil greps 1999 och satt i Yodok mellan 2000-2003. Efter
frigivningen lyckades han fly till Sydkorea. Amnesty intervjuade honom
i Seoul i april 2011.

40 FÅNGAR PÅ 50 KVADRATMETER
- Vi var 30-40 politiska fångar i en cell på 50 kvadratmeter. Vi fick
sova direkt på en träbrits med en filt. Dagen startade klockan 04.00
med morgonskiftet, eller "före-matenskiftet" som det också kallades
fram till klockan 07.00. Till frukost fick vi 200 gram majsvälling.
Morgonskiftet varade mellan 8.00-12.00 och eftermiddagspasset mellan
13.00-20.00. Efter middagspasset hade vi "ideologisk undervisning
mellan 21.00-23.00. Om vi inte kunde rabbla de tio etiska koderna
utantill fick vi inte sova.

TORTYRKUB
- Vårt arbete var att rensa ogräs. Varje fånge hade ansvar för 1 157
kvadratmeter och det var bara de fångar som hann klart med sin uppgift
som fick någon mat. Klarade man bara hälften fick man bara en halv
matranson. Varje dag dog det fångar. Till skillnad från ett normalt
samhälle blev vi inte ledsna när någon dog utan snarare tvärtom. Om
man tog hand om en död kropp och begravde den kunde man få en extra
skål med mat. Jag tog ofta på mig uppgiften att ta hand om och begrava
de döda.
En tortyrmetod som de nordkoreanska myndigheterna använde var
"tortyrkuben", en cell som var så liten att man varken kunde stå eller
ligga ned. "Stökiga fångar" placerades i dessa bestraffningsceller
under minst en vecka men ibland flera månader i sträck. En ung pojke
placerades i en sådan cell i åtta månader.

200 FÅNGAR - EN TOALETT
-Vi var 200 fångar som skulle dela på en toalett, vi fick aldrig
duscha, kropparna stank och var täckta med löss. På somrarna kunde
vakterna ibland låta oss skvätta på oss lite vatten om vi var nere vid
floden, för de stod inte ut med vår stank. Men det var inte många
fångar som vågade bada eftersom de inte visste om de skulle straffas.
När jag släpptes tog det månader att tvätta av mig all smuts, berättar
den tidigare fången, Kim.
RÅTTOR OCH KOBAJS
På grund av bristen på mat äter fångarna vad de kan komma åt, råttor,
ormar eller till och med osmälta majskorn som plockades från kornas
avföring - allt för att kunna överleva. Trots risken för att bli
upptäckta och hamna i isoleringscell eller utsättas för tortyr.
- Hundratusentals människor lever i princip helt utan rättigheter, de
behandlas som slavar, i vissa fall under de värsta förhållanden som
Amnesty någonsin har dokumenterat. Lägerförhållanden är inhumana och
Kim Jong-il måste omedelbart stänga dem, säger Sam Zarifi.
.//.

INGEN som läst detta och har minsta lilla inlevelseförmåga och medkänsla kan förstås med gott samvete avstå från att delta i Amnestys protestaktion. Många bäckar små...
Se länken:
http://www.amnesty.se/2011/05/03/stang_fanglagren_i_nordkorea/

Demonstrera för förstatligad skola!

2011-05-01T00:26:00.004+02:00

Förstatliga skolan på nytt! Det är ett av de budskap jag hoppas se på många demonstrationsplakat idag, 1 maj, även om det var socialdemokraterna som en gång drev igenom avstatligandet. Kommunaliseringen har ju lett till ett ojämlikt skolsystem beroende på hur olika kommunerna satsat. Samtidigt hoppas jag att socialdemokraterna ska kräva mer pengar till de offentligt drivna skolorna, skärpta restriktioner mot nystart av friskolor och skärpt kontroll av de som redan finns. Exempelvis förstår jag inte att vi i ett sekulärt samhälle kan tillåta religiöst drivna friskolor.

Bokbål och intolerans - allt omöjligare att tro på någon gud

2011-04-05T01:52:00.013+02:00

När det någon gång gått lite snett för mig i livet har jag så smått avundats alla de religiösa människor som kunnat gömma sig bakom någon gud av något slag, som satt sitt hopp till att denna gud på något sätt ska reda upp det hela.
Men när jag sett hur mycket blod som fortfarande rinner i religionernas namn har jag snabbt lämnat dessa förflugna tankar och återgått till min oanfrätta icke-tro på att det finns en slags god gud nånstans. Detta gäller inte minst i dessa de senaste av dagar när en ondskefull amerikansk spridare av den kristna bibelns ord sätter eld på den muslimska koranen - helt medveten om att därigenom provocera fram ondskefulla reaktioner från alla som tror på orden i denboken.

EFTERSTRÄVANSVÄRT
Visst sägs det mycket klokt, vackert och efterträvansvärt i både bibeln och koranen – men det sägs mycket, klokt, vackert och eftersträvansvärt i många andra böcker också utan att författarna för den sakens skull gör anspråk på att vara språkrör för någon slags gud.
Men liksom i massor av andra böcker sägs det i de ”heliga böckerna” som bekant väldigt mycket hemska saker också - som direkt eller indirekt försvarar blodspillan och dödande. Detta borde kristna och muslimer kunna ta varandra i hand på.

NAZISTERNA BOKBÅL
Att sen den av pastorn Terry Jones organiserade koranbränningen för tankarna till nazisternas bokbål på 1930-talet är ovedersägligt och som Sören Sommelius skriver i Helsingborgs Dagblad ett ”uttryck för samma intoleranta ideologiska hat mot oliktänkande”.
Dessvärre finns det på andra sidan motsvarande hat.
I ingetdera av fallen är fanatikerna i majoritet – långt därifrån. Men så länge det finns utrymme för tolkningar som försvarar eller till och med uppmanar till kroppsliga grymheter tar jag det säkra före det osäkra och fortsätter mitt liv utan för alla religioner.
Och även om många av mina vänner ingår i den stora goda massan av människor som tror på en gud eller en allah så skulle de idag få det svårare än någonsin att locka över mig till deras sida. Trots att jag alltså i svaga ögonblick har avundats dem deras tro.

När vågade någon livet för friheten i Sverige?

2011-04-03T05:09:00.005+02:00

Har i natt sett den gripande filmen om syskonen Hans och Sofia Scholl och deras kamp mot nazismen ända fram till giljotinen 1942.
Än i dag vågar människor runt om i världen sina liv för friheten. Än en gång kan jag konstatera att vi själva bor i ett av de friaste länderna i världen - där det var väldigt, väldigt länge sen som någon vågade livet för friheten.
För friheten i det egna landet, vill säga. I andra länder har nämligen genom åren ett antal svenskar fått sätta livet till i mer eller mindre kontroversiella insatser för friheten i dessa länder. Så sent som igår i Afghanistan.
Men här hemma lägrar sig fridfullheten även om vissa media får många människor att tro att det mördas och rånas till höger och vänster. Och att Reinfeldt, som jag själv inte sympatiserar med politiskt, är rena diktatorn. Då vet man inte vad diktator och diktatur är för något.

Spypåsar mot kunglig bröllopshysteri

2011-03-13T03:34:00.013+01:00

Alla minns vi den mediapådrivna hysterin före och under gymentreprenören Daniel Westlings giftermål förra sommaren med Victoria Bernadotte, kallad kronprinsessa. I Storbritannien stundar också ett liknande bröllop och där är med stor säkerhet det ännu mera hysteriskt. Som ett slags motgift till denna hysteri har designern Lydia Leth halvt på skoj tagit fram en särskild sorts spypåsar för alla som känner att de vill kräkas av all uppståndelse kring bröllopet. Och enligt upphovskvinnan själv har försäljningen gått långt över förväntan.
Synd att hennes påsar inte fanns vid det svenska prinsessbröllopet. De hade säkert gått åt de också.
Jag är för det mesta känd som en rätt beskedlig människa och vill inte vara elak mot personerna Westling och Victoria heller, de verkar ju vara sympatiska. Nej, jag och många, många andra riktar kritiken mot den helt sjuka uppståndelsen kring deras bröllop. Och givetvis mot monarkin som system.

Toppstyrd(s) internationell solidaritet?

2011-03-09T00:23:00.014+01:00

Jag har under kvällens surfande på datorn bland annat fått de här orden från Olof Palme framför ögonen: ”Vad vore ett parti utan vilja till solidaritet och samarbete emellan människor och nationer? Föga mer än en provinsiell rörelse utan idéer och visioner, förutbestämd att sluta på egoismens och chauvinismens sida. Det skulle klinga falskt om vi arbetar för utjämning i och jämlikhet i det egna landet men struntade i världens svältande miljoner. Det måste finnas ett obönhörligt samband mellan vad vi verkar för i det egna landet och vad vi står för internationellt.”
Detta Palme-uttalande från 1980 får mig att minnas två händelser jag själv var involverad i - och som fick mig att fundera på hur djupt ner i den socialdemokratiska myllan den internationella solidariten e g e n t l i g e n är förankrad.
Var och är soldariteten över gränserna, med världens förtryckta, en solidaritet som är mer resultat av direktiv från partiets topp än resultatet av en bred opinion på gräsrotsnivå? Jag är rädd att det förstnämnda alternativet ligger närmast sanningen -samtidigt jag förstås hoppas att någon överbevisar mig om motsatsen.
Vad var det då som fick mig att fundera?
"SÅNT DÄR INTERNATIONELLT"
Jo, två gånger var jag inbjuden till olika arbetarkommuner för att prata om Amnesty International, som jag själv är medlem i.
Ena gången inledde ordföranden ursäktande medlemsmötet med de här orden, som jag aldrig glömmer: "Vi har blivit å l a g d a av Stockholm (alltså partiets ledning)att åtminstone något av våra möten måste ha ett inslag om något internationellt därför har vi inbjudit Amnesty som ju håller på med sånt där internationellt".
Den andra gången tvingades en i och för sig välvillig ordförande av mötesmajoriteten att skära ner en utlovad halvtimmes presentation av Amnestys arbete till tio minuter. Om nedskärningen av tiden berott på att talaren, alltså undertecknad, varit fruktansvärt dålig och ointressant kunde jag förstås ha förstått det. Men "nedskärningsbeslutet" togs innan jag ens hunnit öppna munnen och visa mig värdig eller ovärdig den inbjudan jag fått från den aktuella föreningen.
"Vi har bostadsbyggandet här i kommunen och andra viktiga saker att diskutera och ska inte hålla på med Afrika, Sovjet och sånt. Det kan de hålla på med i Stockholm:" Ungefär så sa en dominant mötesdeltagare och fick flertalet av de andra med sig.
Det var verkligen inte att just Amnesty och jag drabbades av ointresset som bekymrade mig, utan den negativa attityd till internationella frågor som uppvisades.
SVERIGEDEMOKRATERNA
Är rent av strömhoppen från Socialdemokraterna till Sverigedemokraterna i senaste valet en fortsättning i samma spår? Har förresten detta strömhopp närmare analyserats efter valet?
Kanske sårar jag med det här inlägget orättvist många med världens förtrycka medkännande människor. Dessa ber jag i så fall om ursäkt. Men övriga - inte minst kommunalt engagerade s-politiker -rekommenderar jag att läsa det inledande Palme-citatet.

Lyssna på Aung San Suu Kyis budskap!

2011-03-06T16:47:00.010+01:00

Den burmesiska fredspristagaren Aung San Suu Kyi har nyligen spelat in ett meddelande på video som bland annat handlar om en av politiska skäl fängslad skådespelare som "min" Amnestygrupp i Helsingborg arbetar för att få frigiven. Zarganar heter han och har dömts till 35 år i fängelse för att ha organiserat hjälp till cyklonoffer i hemlandet - och för att i BBC ha kritiserat den dikatoriska militärregimen
Lysssna gärna och och fundera själva på vilken insats ni skulle kunna göra.

Klicka på den här adressen:
http://www.facebook.com/video/video.php?v=1308812137670

Perverst stöd till bönder slår mot fattiga

2011-03-06T01:36:00.016+01:00

Igår läste jag i min morgontidning (HD) två artiklar om mat som var för sig fick gjorde mig mycket frustrerad . Inte på egna vägnar utan på den fattiga världens vägnar. På deras vägnar vars möjligheter till självförsörjning begränsas av den rika och välmående världens girighet och bristande r e e l l a solidaritet. Och som - för att använda det egoismens språk som den sistnämnda världens bäst förstår - på sikt kommer att slå mot de välmående länderna själva. Detta genom att mångdubbelt fler desperata människor än idag kommer att söka dit i kampen för sin överlevnad. Då kommer inte franska bönder längre ha råd att ens i något slags protest spola mjölk över gatorna eller att lastvagnsvis dumpa fullt ätlig potatis bland diverse oätligheter på de kommunala soptipparna. Inte heller kommer tyska bönder längre att få för sig att hellre bränna upp sin säd än att förvandla den till bröd. Dylika protester för att få upp priserna kommer nämligen då att stoppas av det enkla faktum att miljoner och åter miljoner fler magar än nu måste mättas på det som bönderna i Frankrike, Tyskland och en rad andra idag rika länder producerar. Om inte så kommer den typ av matprisprotester som startade revolten i Tunisien att upprepas inom exempelvis EU – samma EU som idag använder i stort sett halva sin budget, eller omkring 500(!) miljarder till stöd åt jordbruket. Och då framförallt i de västra delarna av unionen, alltså i de redan idag mest välmående länderna. Exempelvis får en baltisk bonde idag inte mer än fjärdedelen så mycket i EU-stöd som en holländsk.
SLÅR MOT AFRIKA
Men det som upprör mig och många andra mest är att det absurt stora jordbruksstödet gör att europeiska jordbruksprodukter kan säljas till Afrika till underpriser som länderna där inte kan konkurrera med. EU har till och med infört särskilda exportsubventioner på mjölk och smör.
Detta är inte att underlätta för det jordbruken i de afrikanska länderna att utvecklas, vilket det annars så ofta talas om vackra anföranden och policydokument.
PERVERST
Men idag är Sverige i någorlunda politisk enighet ,vad jag förstår, det enda landet inom EU som argumenterar för ett upphörande av nuvarande stödsystem. Dock hade det behövts en politiker med Olof Palmes lyskraft och verbala förmåga, en politiker som utan att tveka kallat jordbruksstödet p e r v e r s t så att det hörts över hela Europa.
Den andra artikeln som upprörde mig handlade bland annat om att det internationella finanskapitalet efter den spruckna amerikanska bostadsbubblan i allt större utsträckning istället börjat satsa på att investera och spekulera i livsmedel och råvaror. De stora aktieplacerarnas satsning på denna marknad har lett till att de prishöjningar som följer på dåliga skördar förstärks ytterligare av att de - placerarna alltså - också vill ha en del av prishöjningskakan.
Möjligen är jag för tvärsäker i mina omdömen, naiv, okunnig och för dåligt analyserande. Men helt klart är det ofta är en stor skillnad mellan muntligt uttalad solidaritet och reell - alltså en solidaritet som även kräver ett offer av den som vill vara solidarisk.

När Palme blev lika viktig som påven

2011-02-28T01:15:00.044+01:00

Idag, 25 år efter mordet på Olof Palme, letade jag fram klippet av en slags krönika som jag skrev några dagar efter dramat. Den handlade om hur han i en brasiliansk tidning jämställdes med påven i deras gemensamma kritik av USA-bombningarna av Hanoi julen 1972:"Palme e o Papa critica Nixon".
Men spalten handlade bland annat också om hur han förledde mig själv till tjänstefel första gången vi träffades. Det skulle bli ett par korta möten till på mitt dåvarande yrkes vägnar.

Vill man kan man klicka på bilden och läsa delar av spalten.
(En stilistisk notering: Jag-formen i tidningskrönikor var för 25 år sedan inte lika vanligt som idag. Jag höll mig som synes till formen vi - då)

Hårdare koll av familjehem nödvändigt!

2011-02-13T02:46:00.011+01:00

Såsom f.d. familjehemsförälder i runt 15 år blir jag mycket illa berörd av de avslöjanden om misshandel och övergrepp som många "kolleger" genom åren utsatt placerade barn för. Jag förstår inte hur vuxna kan misshandla barn överhuvudtaget - och än mindre barn som flyttats till dem för att få en trygghet de tidigare inte haft. Men jag förstår inte heller hur vissa kommuners socialtjänster kan underlåta att ordentligt utreda vilken typ av människor de placerar de redan utsatta barnen hos. Det desperata letandet efter familjehem - eller fosterhem som det hette förr - tycks leda till att kommuner ibland tar första bästa. Hur kan man annars, som i något fall, exempelvis placera barn hos sexbrottslingar.
KRIMINALREGISTRET
När hustrun och jag en gång i tiden anmälde vårt intresse för att bli familjehem genomgick vi en lång utredningsprocess, inklusive koll i kriminalregistret, avslutad med en fyra timmar lång intervju med var och en av oss. Men så noggranna förefaller alltså inte alla socialtjänster vara.
Därmed inte sagt att vår familj var perfekt eller att allt gick på räls under familjehemsperioden. Men vilka skeenden i livet gör det? Det viktiga är att det goda uppsåtet och viljan finns och att man som fosterförälder alltid i första hand tänker på barnet.
Visst får man ersättning för detta av de social myndigheterna, men pengarna får aldrig vara den viktigaste drivkraften i dessa sammanhang.
ANMÄL ER!
Avslutningsvis rekommenderar jag alla som är genuint intresserad av att ställa upp för barn i utsatta situationer att höra av sig till socialtjänsten i den egna kommunen eller någon annan. Men vara beredda på att bli hårt kollade. Alltså precis som det bör vara - men uppenbarligen inte alltid har varit.

Dansk invandringspolitik: Ännu en absurditet

2011-02-10T21:22:00.014+01:00

Att vårt så kallade broderland Danmark har en skamlig invandringspolitik är förvisso vida känt utanför landets egna gränser. Men att det krävs ett visst antal poäng i danskhet för att få uppehållstillstånd visste åtminstone inte jag förrän jag häromdagen läste några rader om det min morgontidning. Notisen beskrev denna absurda bestämmelse med följande absurditet:
Barialai Hassanzai, 22-år, har förvägrats uppehållstillstånd därför att han saknar 15 poäng för att kunna få det eftertraktade tillståndet. Avslaget motiverar immigrationsmyndigheten med att han varit borta en längre tid från landet och därmed inte varit tillräckligt aktiv medborgare för att kallas dansk.
Jo, det stämmer att han har varit utanför Danmark under en period - anlitad som tolk åt de danska styrkorna i Afghanistan!
"Kan försvaret intyga att detta var nödvändigt?" frågade den motsträvige tjänstemannen på Udlaendningsservic när han upplystes om detta faktum.
Man kan inte annat än hålla med journalisten Johan Malmberg på Helsingborgs Dagblad om att Hassanzai hamnat i ett hellerskt Moment 22.
Och enligt de invandringsansvariga myndigheternas barocka logik bör hans chanser att få uppehåll i Danmark minska ytterligare. Tidigare i veckan har han nämligen rest iväg till Afghanistan igen - för att än en gång på den danska statens uppdrag hjälpa de utskickade soldaterna att kommunicera med afghanerna. Och kanske till och med riskera sitt liv för dem. Men klarar han sig, vilket man förstås måste hoppas, och återvänder till Danmark så är det alltså risk att han utvisas därifrån!
Den politik som lett fram till dylika absurditeter har ett nyinvalt parti Sveriges riksdag som föredöme.

Egypten efter Mubarak - ett nytt Iran?

2011-02-02T00:19:00.012+01:00

Tar USA sin hand från Egypten kommer den diktatoriske presidenten Mubarak att tvingas avgå omedelbart och inte vänta till i september som han lovade i ett TV-tal på tisdagskvällen. Men risken är stor att så inte kommer att ske, utan att det egyptiska folket får fortsätta att kämpa utan kraftfullt stöd av den störste maktspelaren. Historien talar för detta.Såvida Barack Obama inte vågar bryta mot den tvivelaktiga "tradition" som Helsingborgs Dagblads politiske chefredaktör Sven-Åke Olofsson beskriver så här i en klok ledarkommentar:_
"Som supermakt är USA:s relationer till andra stater underordnat den övergripande agendan, nämligen hur USA:s säkerhetspolitiska intressen gynnas. President Mubarak har hållits under armarna för att hans politik varit bra för USA. Att hans regim varit förödande för Egyptens folk vände man ett blint öga till. Hur snett denna politik kan gå har vi många exempel på – Vietnam, stöd åt Saddam Hussein mot Iran, stöd åt talibaner som bekämpade sovjetisk invasion i Afghanistan, stöd åt militärdiktaturer i Sydamerika".
RELIGIÖS DIKTATUR?
Men om och när Mubarak lämnar regeringsscenen gäller det för omvärlden att vara observant på vilka som kommer att kliva upp på den istället. Många av oss minns euforin och förhoppningarna i och utanför Iran när den sekuläre och förtryckande shahen kördes bort från den s.k.påfågelstronen i Teheran. Många av oss vet sen länge att Iran istället drabbades av en minst lika förtryckande religiös diktatur.

Shopping är den snabbast växande världsreligionen!

2011-01-17T02:09:00.004+01:00

Igår uppmärksammades jag på ännu en världsreligion att ifrågasätta - shoppingen. Det är förvisso inte jag själv som benämner människors mångmiljardinköp i butiker och boutiqer för religion, utan det görs av den för sin vederhäftighet välkända tyska tidskriften Der Spiegel. I denna kallas shopping till och med för vår tids snabbast växande världsreligion. Samtidigt upplyses det att ny forskning pekar på att det är samma centra i hjärnan som aktiveras av religiositet - och, ja just det, köpsug!

OFATTBART
Det är således också denna del av hjärnan som de kommersiella krafterna sätter igång genom sina reklamkampanjer och andra marknadsföringsaktiviteter - inklusive det massiva mer eller mindre personifierade shoppingbloggandet på nätet.
För mig är det ofattbart att människor flyger från Sverige till London, New York och Dubai enbart för att handla. Särskilt som Sverige redan är ett av konsumtionsvaror nästan sjukligt överfyllt land.Och uppenbarligen även överfyllt med pengar.I vissa privilegierade samhällsskikt,vill säga.

FUNDAMENTALIST
Givetvis är jag som skriver detta inte någon extrem fundamentalist på den antikommersiella fronten; jag måste ju äta, klä mig och se till att både bilen och mobilen fungerar. Exempelvis. Men jag kan med gott samvete försäkra att det är sällan jag ser fram emot att besöka Väla köpcentrum (vid Helsingborg) eller liknande anläggningar på andra håll - även om det ibland ändå är nödvändigt.
Och visst är det väl lite tragiskt när skolbarn svarar "Vi ska åka till Väla" på tidningsenkäter om vad de ska göra under sportlovet? Eller när de vid återkomsten till skolan efter sommarlovet i stort bara minns att de badat och varit på Väla och shoppat!

EXISTERANDE GUD
Och begreppet shoppingmissbruk i betydelsen "kan inte låta bli att handla" känns nästan osannolikt. Men det är klart om det är religiositet och konsumentsug som aktiveras på samma ställe i hjärnan är det kanske logiskt, det finns som bekant svårartat religionsmissbruk också. Dock är det stor skillnad mellan mammon -shopparnas gud- och de kristnas, muslimernas och hinduernas gudar.Det finns inga som helst bevis på att de sistnämnda existerar medan bevisen för mammons existens är oräkneliga.
Min usla tyska tillät inte att jag läste Der Spiegel själv. Uppgifterna är istället hämtade från söndagens tidskriftskrönika i Ekot i radions P1, som bifogas och rekommenderas för avlyssning.

"There is no place like home"

2011-01-10T01:30:00.012+01:00

För tjugo år sedan tvingades elektroingenjören Dut Achol Dut fly från sitt hemland på grund av inbördeskrig. Men trots att han sedan dess skaffat sig ett bekvämt liv med bra och välavlönat jobb utomlands - de sista tio åren i USA - har en bräcklig fred gjort att han nu vänt tillbaka till sin fattiga och av kriget sönderslagna fosterjord.
Dut Achol Dut är en av hundratusentals sydsudanser som återvänt hem för att i dessa dagar rösta för att södra delen av Sudan ska bli ett eget land. Och som tänker stanna kvar och hjälpa till att bygga upp den nya men svårt sargade nationen.
I Duts och många andras fall innebär detta också att man frivilligt avstår från den materiella standard som den rika delen av världen kan bjuda. Exempelvis USA och Sverige.
Men som Dut Achol Dut sa i gårdagens Rapport: "There is no place like home".
Så tänker också de allra, allra flesta flyktingarna i Sverige. För även om vi har en hög materiell standard i vårt land och det kan synas som att de flesta flyktingarna har det ganska bra här så drömmer de ändå om att återvända så snart förhållandena hemma tillåter det. Även om de skulle tvingas sänka sin levnadsstandard.
Sverige är inte det paradis på jorden som många människor i vårt land tycks tro att alla som flyr hit tycker.

Ett julevangelium för alla som är beredda att ompröva sina åsikter om Jesu födelse

2010-12-24T04:37:00.024+01:00

Är du beredd att ompröva dina åsikter och "kunskaper" om skälet till att vi i dessa dagar firar något vi kallar jul så ska du absolut läsa nedanstående evangelium.
Det är ingen av de vanliga bibliska s.k. evangelisterna som ligger bakom utan två företrädare för förbundet Humanisterna, Patrik Olsson och Christer Sturmark.
Så här skriver de:
Det hände sig som så, i våras då örterna blommade, att Skolverket presenterade sitt förslag till ny kursplan i ämnet religionskunskap i grundskolan.
Skolminister Jan Björklund blev förskräckt och undrade vart kristendomen hade tagit vägen i undervisningen. Med sträng röst talade han uppfordrande till skaran av förväntansfulla journalister: ”De små skolbarnen ska lära sig på djupet varför man firar jul och varför man firar påsk.”
Vi Humanister håller med. Därför vill vi här presentera ett glädjefyllt julevangelium* till Björklund och alla andra och berätta om julens historia.

JESUS - EN MAN MED FLERA FÖDELSEDAGAR
Det äldsta firandet av Jesus födelsedag man känner till är från Egypten på 200-talet. Men då var det den 20 maj man firade. På andra ställen firade man Jesus födelsedag den 19 eller 20 april, eller den 28 mars, eller den 10 eller 6 januari. Man hade helt enkelt ingen aning om när Jesus föddes.
Dock firade man i Rom sedan länge Saturnaliafestivalen sent i december. Då åt man, drack och festade om. Det fanns även en festival den 25 december med namnet Natalis Invicti – den obesegrades födelsedag. En passande dag att förlägga sin egen Guds födelsedag på, tyckte en del kristna potentater, för vem var mindre besegrad än Jesus? Så mer än 300 år efter Jesus död flyttade därför de kristna makthavarna firandet av Jesus födelsedag till den 25 december.

Den här bakgrunden är väl känd bland kyrkohistoriker – all information ovan är hämtad ur den Katolska encyklopedin. Men det är ingenting man informerar sina församlingar om. Kristna kyrkor runt hela världen firar Jesus födelsedag på juldagen genom att ställa upp julkrubbor och läsa högt om hans födelse ur julevangeliet, som om det verkligen var på juldagen han föddes.

JULFIRANDE FÖRE KRISTENDOMEN
När kristendomen kom till Norden så passade det förstås alldeles utmärkt med en kristen fest den 25 december. Här firade man då redan något som kallades ”jul”. Den fornnordiska julens tidpunkt på året var ingen tillfällighet. Vintersolståndet – årets kortaste dag – är precis i faggorna. I Norden finns det då verkligen anledning att fira. Det har vänt; ljuset kommer åter! Även denna högtid exproprierades av kyrkan.
Förmodligen tror de flesta människor - precis som Jan Björklund - att orsaken till varför man firar jul ”egentligen” har med Jesus födelsedag att göra. Man kan inte annat än fascineras av kyrkans marknadsföringsavdelning, som kan få ett politiskt beslut taget för mer än 1600 år sedan att bli ”kunskap”, trots att den inte stämmer.
TOMTEMOSAIK
Det nutida julfirandet är en mosaik av hopplockade inslag. Tomten är till exempel en kombination av ett helgon från nuvarande Turkiet (S:t Nikolaus), den svenska gårdstomten och Coca Cola-reklam från 30-talet. Traditionen med klädd julgran hämtades från Tyskland, julskinkan är vikingatida, medan den svenskaste av alla traditioner – det rituella Kalle Anka-tittandet klockan tre – bara går tillbaka till 1960.
Vad gäller julen så är den inte bara en kristen högtid, utan en helgdag som hör till årstiden. Den angår därför alla människor. I den karga nordiska vinternatten behövs en högtid som minner om ljus och generositet. Julen är därför inte exkluderande utan alla kan vara med i firandet, oberoende av religiös tillhörighet eller livsåskådning!

God Jul! Må lycka och välgång stå dig bi. Var generös med medkänsla och omtanke gentemot dina medmänniskor. Kom ihåg att det finns ljusare tider att se fram emot.
Det är väl värt att fira, för alla!
Heter det alltså i detta evangelium - sannare än den bibliska motsvarigheten.

En insändare alla bör läsa

2010-12-02T00:15:00.008+01:00

Sällan har jag läst en finare insändare om främlingsfientlighet än den som publicerades i "min" morgontidning Helsingborgs Dagblad häromdagen. En 19-årig ung man, född och uppvuxen i Sverige men med iranska rötter, har upptäckt att han de senaste åren börjat ses med misstänksamhet på grund av sitt utseende. Läs själv den bifogade insändaren.

Ord att ta till sig - om tortyr

2010-11-21T13:30:00.004+01:00

"Däremotligger det en stor ironi i att krig som skulle sprida upplysningens landvinningar i världen resulterade i att en av just upplysningens stora prestationer - tortyrförbudet - omintetgjordes."
Journalisten Daniel Braw i Helsingborgs Dagblad apropå att avgångne president Bush i sin nyutkomna biografi fortsätter försvara användande av tortyr i det s.k. kriget mot terrorismen.

Bravo påven!

2010-11-21T06:16:00.010+01:00

Läser i dagens tidning att påven ångrat sitt beslut att häva den så kallade bannlysningen av den förintelseförnekande biskopen Richard Williamson. I en ny bok beskriver Benedictus XVI beslutet som en "total härdsmälta".
Tala om att göra en pudel. Men sent ska syndaren vakna och givetvis hoppas man att påveångern är föranledd av fast övertygelse och inte enbart av den opinionstsunami som följde på hävandet av bannlysningen. För övrigt bara tre dagar efter att den tidigare bannlyste biskopen i Svt:s Uppdrag granskning påstått att inga judar dött i Hitlers förintelseläger.
REPOR I FASADEN
I den aktuella boken säger den katolska kyrkans överhuvud att han inte skulle ha hävt bannlysningen om han känt till underhuggarens extrema åsikter.
Det är väl bara att utesluta honom ur kyrkan då, kan man som okristligt okyrklig tycka. Då skulle åtminstone en av den katolska kyrkans många antisemitiska repor i fasaden putsas bort.
JA TILL KONDOM
I boken säger påve Bendictus också - kors i taket - att han kan tänka sig tillåta användande kondom i vissa speciella fall. I klartext menar han att kondom skulle kunna avändas för att stoppa hiv/AID:sepidemin. Tidigare har han varit totalt emot kondomanvändning.
Vill man vara positiv, och lite positiv vill man vara, kan man se påvens åtminstone delvis förändrade inställning som exempel på att man aldrig blir för gammal för att lära. Benedictus XVI är 83 år.
Men även om jag i rubriken skriver Bravo påven! så ska det erkännas att berömmet är lite halvhjärtat. Katolska kyrkan har fortfarande oändligt med oförrätter att stå till svars för.

Får man lov att tycka synd om Sahlin?

2010-11-14T21:16:00.006+01:00

Man kan inte låta bli att tycka synd om Sahlin och förstå hennes beslut att avgå. Jag har visserligen aldrig tillhört hennes största politiska fans även om jag gillar hennes personliga stil lika mycket som jag ogillade Göran Perssons. Men de påhopp från Lena Mellin och andra överskattade kvällspressjournalister som hon utsatts för både före och efter valet har stundtals var rent omänskliga.
Till detta kommer pressen från kritiska partikamrater efter katastrofen den 19 september - kritiker som i vissa fall gjort uttalanden tuffare än vad till och med den borgerliga motståndarssidan skulle kunna komma på.
Visst har Mona Sahlin gjort många misstag och visst har hon drivit den socialdemokratiska politiken åt höger istället för åt vänstger. Men hon förtjänar ändå respekt och behandlas som den människa hon är. Och till och med bli tyckt synd om.

Rojalistisk yra i Lathis och Höganäs

2010-11-03T01:39:00.005+01:00

Läser i tidningen från igår att Victoria och Daniel Bernadotte i förrgår orsakade rojalistisk yra i Lathis. Bland genom annat att på begäran bjuda de obegripligt kunglighetstörstande finländarna på pusskalas!
Detta får mig att tänka tillbaka på den yra som jag själv ofrivilligt hamnade i när Victorias far en gång på 70-talet besökte Höganäs. Folk som aldrig annars setts ens småspringa gjorde det denna dag. Man sprang och småsprang både på trottoarer och mitt ute i biltrafiken. Bara för att få en glimt av kungen när denne pliktskyldigast höll något som skulle föreställa tal vid entrén till stans största företag.Stämningen var redan då upphetsad. Och när en kör med klämkäcka och folkdräktsklädda damer klämde i med en kunglighetssång så att kinderna blossade rött var stämningen så hysteriskt underdånig att om det s.k. majestätet beordrat omedelbar attack mot Danmark så hade han förmodligen blivit omedelbart åtlydd.
Nåja, min sista reflektion var förstås överdriven, men jag minns än idag hur överrumplad jag blev av mina medmänniskors reaktioner.För att inte tala om hur negativt överraskade de nyanlända chilenska flyktingar blev som jag senare på dagen besökte och som sett spektaklet.
- Sverige är tydligen inte så demokratiskt som vi trodde, sa de.
Skälet till att jag själv trots min redan då djupa republikanska övertygelse var på plats var strikt yrkesmässig.

Medan Sverige fortfarande väntar: Kvinnlig ledare i ännu ett land

2010-11-01T04:05:00.004+01:00

I natt läser jag på nätet att ännu ett land har fått en kvinnlig högste ledare. Vänsterpolitikern Dilma Rouseff har med överväldigande majoritet valts till Brasiliens nästa president. Och detta trots en ofta sanslöst hatisk kampanj mot henne från den brasilianska bloggvärlden , som jag själv kunnat följa. Den mer eller mindre medvetna kampanj som Mona Sahlin utsattes för i den svenska valrörelsen var rena västanfläkten jämfört med den motvind som drabbade "Häxan" (motståndarnas öknamn)Rouseff. Men det är klart i Brasiliens bloggvärld rör sig inte landets fattiga, alltså några av de miljoner som åtminstone fått det något bättre tack vare den förda politiken av president Lula - den nyvalda presidentens partikamrat och tidigare chef.I den brasilianska bloggvärlden, vågar jag påstå, rör sig i stort sett bara medel- och överklass och där har man oftast föga förståelse för en politik där bidrag av olika slag kan göra livet lättare för arbetslösa och utblottade.

STÖTANDE OM ABORT
Efter decennier av hård militärdiktatur som bland annat kastade motståndskvinnan Dilma Rouseff i fängelse har den parlamentariska demokratin börjat få fotfäste i Brasilien igen. Om än med massor av brister fortfarande. Inklusive ett stötande stort katolskt inflytande över själarna - över de människor som väljer exempelvis just president. Så givetvis kan man inte annat än beklaga att Dilma Rouseff under valkampanjens röstjakt kände sig tvingad att ta tillbaka sitt tidigare löfte om en liberalisering av abortlagarna. Detta för att inte riskera att bli av med den seger som alla opinionsinstitut förutspått.Sverige kunde också fått en kvinnlig regeringschef i år om oppositionen spelat sin kort bättre. Visst är det lite märkligt att att ett förhållandevis könsjämlikt land som vårt ännu inte haft någon kvinna allra överst i regeringen. Detta till skillnad från en rad länder med stark machokultur,exempelvis Pakistan, Chile och alltså nu även Brasilien.

Efter katastrof som kostat 10 000-tals liv :Press måste sättas på Dow Chemical!

2010-06-07T18:03:00.013+02:00

1984 läckte det ut giftg gas från en fabrik för bekämpningsmedel i den indiska staden Bhopal. Direkt efter gasläckan dog mellan 7000 och 10000 människor och åren därefter har minst 15000 ytterligare avlidit av sviterna.
Idag - mer än 25(!) år efter katstrofen - dömdes sju indiska arbetare för vållande till annans död. Ett straff som kan ge två års fängelse.Samtidigt undkommer utländska chefspersoner i det syndande multinationella företaget Union Carbide Corporation rättvisan genom att vistas utomlands. Däribland den amerikanske dåvarande styrelseordföranden Warren Anderson.Han åtalades redan 1987 men har helt enkelt vägrat infinna sig till domstolen.

100 000 sjuka
Detta framgår av ett pressmeddelande från människorättsorganisationen Amnesty International. I detta konstateras samtidigt att gasläckan och dess följder ännu inte utretts ordentligt och att fabriksområdet fortfarande inte sanerats. Mer än 100 000 människor har fortfarande allvarliga sjukdomsproblem utan att få den vård de behöver och de överlevande väntar fortfarande på att få en rimlig kompensation och full upprättelse för sitt lidande.

Dow ignorerar
Union Carbide är sedan 2001 ett helägt dotterbolag till kemigiganten Dow Chemical. Personer som överlevde katastrofen och människorättsgrupper driver och har drivit en kampanj för att få Dow att ta ansvar för efterverkningarna av katastrofen, bland annat det förgiftade vattnet. Men företaget har envist ignorerat dessa uppmaningar och hävdat att de inte har något ansvar för Union Carbides agerande i Bhopal.
År 2005 kallades företrädare för Dow av domstolen i Bhopal till förhör för att förklara varför de inte såg till att representanter för dotterbolaget Union Carbide infann sig i rätten. Dow överklagade kallelsen och lyckades få förhöret uppskjutet.

Ni som läst det här och vill veta mera- och kanske själv delta i kampanjen- kan gå in på www.amnesty.se

Trist sammanfattning av världen

2010-05-31T00:54:00.005+02:00

Så här kan man också sammanfatta världen förra året:
*Tortyr eller annan grym omänsklig, förnedrande behandling eller bestraffning förekom i minst 111 länder.
*Bristfälliga, inkorrekta rättegångar förekom i minst 55 länder
*Yttrandefriheten var inskränkt i minst 96 länder
*Samvetsfångar satt fängslade i minst 48 länder
*Avrättningar verkställdes i 18 länder.
Uppgifterna är hämtade ur Amnestys årsrapport 2010 gällande läget för de mänskliga rättigheterna . Trist läsning, förstås. Men läsning som samtidigt manar till skärpt kamp för att ännu några miljarder människor ska komma i åtnjutande av samma rättigheter som vi i Sverige redan har. I stort sett, åtminstone.

Glöm ej Burmacyklonens offer - de dödade, skadade, hemlösa och fängslade

2010-05-02T22:32:00.030+02:00

Budskapet på bilden från en manifestation utanför Burmas ambassad i Tjeckien talar sitt tydliga språk. Fotot som visas upp längst till höger är skådespelaren Zarganar, dömd till 35-års fängelse för att bl.a. försökt hjälpa cyklonens offer.

I dagarna (2-3 maj) är det två år sedan som cyklonen Nargis slog till mot Burma och lämnade efter sig minst 84 500 döda och 2,4 miljon överlevande med förstörda hem. Den enorma katastrofen väckte medkänsla i hela den civiliserade världen och en mängd internationella hjälporgan var snabbt beredda att ställa upp. Men den styrande militärjuntan försvårade eller direkt vägrade dessa hjälporgan att komma in i landet – ett agerande som fick medkänslan med offren att blandas med ytterst begriplig ilska mot deras okänsliga regering.

STJÄRNSKÅDESPELARE FÄNGSLAD
Inte nog med det, den alltmer bisarra militärjuntan slog även till mot många burmeser som försökte hjälpa sina cyklondrabbade landsmän. En av dessa var den populäre skådespelaren och komikern Zarganar, som tillsammans med 400 andra volontärer hjälpte till att inom landet samla ihop förnödenheter från privata givare till de nödställda. För detta frivilligarbete och för att i internationella media ha kritiserats regeringen och bidragit till att göra katastrofens omfattning känd utanför sitt land greps han och dömdes till 35 års fängelse Och detta alltså för ett ”brott” som varje anständig demokrati absolut inte skulle kalla brott – att hjälpa nödställda och yttra sig kritiskt om sin regering.
Den i Burma så omtyckte aktören har länge varit svårt sjuk, bland annat lider han av mag- och leverproblem. Men någon vård värd namnet finns inte i det ökända fängelse som han placerats i.

AMNESTY
Amnesty i Helsingborg, som jag förresten själv är aktiv i, hör till dem som engagerat sig i det upprörande fallet Zarganar. Utöver det självklara i att vädja om hans frigivning vill man förmå fängelsemyndigheterna att ge honom tillräcklig vård.
I dessa dagar finns det alltså anledning att uppmärksamma såväl cyklonens direkta offer som de människor som tvingats offra sin frihet och hälsa för att hjälpa dessa

Vill ni som läser detta veta hur ni kan bidra till kampen för mänskliga rättigheter i Burma (inklusive frigivningen av Zarganar och andra åsiktsfångar) kan ni exmpelvis gå in på Amnestys hemsida eller kontakta bloggskribenten -akekjell@gmail.com

Högeråsikt : Obamas sjukvårdreform orsak till vulkanutbrottet på Island!

2010-04-29T00:44:00.011+02:00

Information i Fokus a´la mycket-ska-man-se-och-höra-innan-ögonen-stängs-och-öronen-ramlar-av:
"I veckan hävdade den amerikanske högerdebattören Rush Limbaugh att vulkanutbrottet på Island var Gud hämnd för att Obamas sjukvårdsreform gått igenom. Samtidigt påstod en högt uppsatt iransk präst, Hojatoleslam Kazem Sedigh, att risken för jordbävningar i Teheran beror på att kvinnor bär för utmanande kläder!"
Visst är det väl skönt att äntligen få orsakerna till naturkatastrofer så klart och otvetydigt förklarade för sig ?

Kultursida monarkifri zon

2010-04-25T08:11:00.012+02:00

Nedanstående länk rekommenderas för republikaner och människor som ännu inte blivit republikaner. Den med fog upprörde skribenten är Helsingborgs Dagblads kulturchef Gunnar Bergdahl.

http://hd.se/kultur/gunnar-bergdahl/2010/04/24/monarkifri-zon-nu/

Lärarlegitimation och skräckexempel

2010-04-21T20:12:00.008+02:00

Skolminister Björklund hör förvisso inte till mina favoritpolitiker. Men lika väl som att ens favoriter ibland kan tycka och göra fel så kan ens icke-favoriter ibland tycka och göra rätt. Jag tänker på idén om införande av ett slags läraregitimation som ska styrka att de personer som ansvarar för utbildningen av våra barn själva är tillräckligt utbildade för att klara den uppgiften.
Enligt TV:s Rapport arbetar idag 19000 obehöriga lärare i de svenska skolorna. De allra flesta gör säkert ett alldeles utmärkt jobb trots brist på formell behörighet. Jag känner personligen flera stycken som jag vet gör det.Men risken för det motsatta är förstås större gruppen obehöriga än i gruppen undervisare med fullständig lärarutbildning.

"MAN TAGER VAD MAN HAVER"
För tio år sedan arbetade jag under ett par veckor själv som obehörig lärare efter tips från en skolanställd god vän. Företaget jag slitit för i två decennier hade gått i konkurs och gjort mig arbetslös och nu ville hon hjälpa mig. Hon antog att jag skulle passa bra som vikarierande lärare i svenska och samhällskunskap. Antagandet byggde på det faktum att jag i det förlorade jobbet haft det talade och skrivna språket som arbetsredskap och som huvudsakliga arbetsuppgift haft att ge allmänheten inblickar i samhällets funktioner och institutioner, irr-och beslutsgångar.

Och även om jag tyckte att det gick rätt hyfsat förstod jag snabbt att man inte kan plocka in vem som helst från gatan och ställa framför klass. Fast att döma av vissa vikarierekryteringar skulle man kunna tro att så ändå var fallet. "Man taget vad man haver" verkade vara vissa desperata skolledningars mantra i jakten på lärare.

VERB OCH SUBSTANTIV
Här två exempel som jag själv stötte på som amatörlärare och arbetssökande sådan:
I en av de högstadieklasser där jag skulle undervisa svenska visade det sig att eleverna bibringats informationen att bil, nycklar och liknande är verb medan simma, gå och leka är exempel på substantiv! Först trodde jag att eleverna drev med mig. Men icke. De hade fått den felaktiga "lärdomen" av en tillfällig inhoppare som uppenbarligen inte ens hade de mest elementära kunskaper i svenska språket.
Exempel nummer två var när en skoltjänsteman ringde och erbjöd mig ett halvårs vikariat som engelsklärare - utan efterhörande mina eventuella kvalifikationer!
Jag tackade nej.
Jag tror mig veta att det inte kan gå lika lättvindligt till idag - dvs att skolorna anlitar svensklärare som inte kan skilja på verb och substantiv eller anställer undervisare i engelska lärare utan att ens fråga om de kan engelska.
Men något slags legitimation för lärare skulle förstås minska risken ytterligare. Samtidigt som läraryrkets status skulle höjas.Det är trots allt ett av de allra, allra viktigaste i samhället. Det är ju utövarna av detta yrke som ska ge våra barn den kunskapsgrund de har att stå på inför fortsättningen mot vuxen- och yrkeslivet.

Riktigt rasande roligt vara republikan

2010-04-21T00:22:00.008+02:00

Nu börjar det bli riktigt roligt att vara republikan. Nu rasar nämligen stödet för kungahuset. Och detta utan "hjälp" av någon kungafadäs typ de positiva orden om den envåldshärskande sultanen av Brunei för några år sedan.
2003 ville 68 procent av svenskarna, enligt gjord undersökning av SOM-institutet, ha kvar monarkin medan motsvarande stöd idag är nere på 56 procent. Den påstådda folkliga festyran inför Victoria Bernadottes och Daniel Westlings bröllop verkar således inte vara alls så folklig som de kungasvassande medierna - dessväre även public service - vill ge sken av.
Extra förhoppningsfull blir man av det faktum att en stor andel av monarkimotståndarna är unga människor. Och till republikanska föreningen har det strömmat så många nya medlemmar att man måste öpppna ett nytt kansli. Tänk om ovannämnda opinionssiffror ger ännu fler politiker än dagens fåtal tillräckligt med råg i ryggen för att redan i höstens val driva frågan om monarkins avskaffande? Tänk om jag under min livstid ,trots allt, får vara med om att det sista steget tas mot ett fullödigt demokratiskt statsskick i Sverige?

Legitimerade lärare säkrare för eleverna

2010-04-14T01:04:00.019+02:00

Skolminister Björklund hör förvisso inte till mina favoritpolitiker. Men lika väl som att ens favoriter ibland kan tycka och göra fel så kan ens icke-favoriter iblanmd tycka och göra rätt. Jag tänker på idén om införande av ett slags läraregitimation som ska styrka att de personer som ansvarar för utbildningen av våra barn själva är tillräckligt utbildade för att klara den uppgiften.
Enligt TV:s Rapport arbetar idag 19000 obehöriga lärare i de svenska skolorna. De allra flesta gör säkert ett alldeles utmärkt jobb trots brist på formell behörighet. Jag känner personligen flera stycken som jag vet gör det.Men risken för det motsatta är förstås större gruppen obehöriga än i gruppen undervisare med fullständig lärarutbildning.

"MAN TAGER VAD MAN HAVER"
För tio år sedan arbetade jag under ett par veckor själv som obehörig lärare efter tips från en skolanställd god vän. Företaget jag slitit för i två decennier hade gått i konkurs och gjort mig arbetslös och nu ville hon hjälpa mig. Hon antog att jag skulle passa bra som vikarierande lärare i svenska och samhällskunskap. Antagandet byggde på det faktum att jag i det förlorade jobbet haft det talade och skrivna språket som arbetsredskap och som huvudsakliga arbetsuppgift haft att ge allmänheten inblickar i samhällets funktioner och institutioner, irr-och beslutsgångar.

Och även om jag tyckte att det gick rätt hyfsat förstod jag snabbt att man inte kan plocka in vem som helst från gatan och ställa framför klass. Fast att döma av vissa vikarierekryteringar skulle man kunna tro att så var fallet. "Man taget vad man haver" verkade vara vissa desperata skolledningars mantra i jakten på lärare.

VERB OCH SUBSTANTIV

Här två exempel som jag själv stötte på som amatörlärare och arbetssökande sådan:
I en av de högstadieklasser där jag skulle undervisa svenska visade det sig att eleverna bibringats informationen att bil, nycklar och liknande är verb medan simma, gå och leka är exempel på substantiv! Först trodde jag att eleverna drev med mig. Men icke. De hade fått den felaktiga "lärdomen" av en tillfällig inhoppare som uppenbarligen inte ens hade de mest elementära kunskaper i svenska språket.
Exempel nummer två var när en skoltjänsteman ringde och erbjöd mig ett halvårs vikariat som engelsklärare - utan efterhörande mina eventuella kvalifikationer!
Jag tackade nej.
Jag tror mig veta att det inte kan gå lika lättvindligt till idag - dvs att skolorna anlitar svensklärare som inte kan skilja på verb och substantiv eller anställer undervisare i engelska lärare utan att ens fråga om de kan engelska.
Men något slags legitimation för lärare skulle förstås minska risken ytterligare. Samtidigt som läraryrkets status skulle höjas.

Besviken på Mikael Wiehe

2010-04-09T00:46:00.006+02:00

Ända sedan 1970-talet och Hoola Bandoola-perioden har Mikael Wiehe hört till mina favoriter. Jag har mestadels gillat hans texter - från de romantiska till de politiska. Detta kan bevisas av storleken på min wiehska skivsamling. Och att han på den sen senaste skivan är på krigsstigen mot borgerligheten och girigheten uppskattar jag verkligen. Känns nästan proggigt - ett begrepp som många yngre idag småler ironiskt åt och mot bättre vetande behandlar som vilken flyktad musikstil som helst.
Men en sak gör mig besviken, nämligen att Wiehe i ett mellansnack om Kuba inte ens andas något om att regimen fortfarande kastar folk i fängelse av politiska skäl. Sannolikt var revolutionen en gång nödvändig för att minska fattigdomen och stoppa den förtryckande och torterande högerdikaturen samt de amerikanska storföretagens och maffiabossarnas makt i landet. Då, för ett halvt sekel sedan, kunde man till och med ha förståelse för revolutionärernas tuffa tag mot förtryckarna och deras hantlangare. Men att den "nya" regimen fortfarande fängslar oliktänkande är helt oacceptabelt ur demokratisk synpunkt och givetvis ett brott mot de mänsklifga rättigheterna.
Vad är man rädd för? De tidigare fattiga kubanerna har ju fått det materiellt bättre under Castro, och ingen kan förneka det faktum att såväl skolsystemet som sjukvården i landet har högt anseende även i den rika världen. Och hela landets anseende skulle förvisso öka avsevärt om de styrande slutade straffa författare och andra som inte tänker som de själva.

Electrolux populärt bland gatubarn i Mocambique

2010-04-07T00:35:00.003+02:00

Detta är ett försök att få igång bloggandet igen efter en längre tids skrivkramp - och det ska handla om kylskåpsföretaget Electrolux popularitet bland hemlösa gatubarn i Mocambique. I programmet till en teaterpjäs om hemlöshet som jag såg och hörde i Helsingborg häromdagen konstaterar Henning Mankell,chef för en teater i landets huvudstad Maputo, att orsaken till uppskattningen givetvis inte är att barnen har tillgång till kylskåp. "Utan därför att de kartonger kylskåpen levereras i är utmärkta små mobila hem för dessa barn. Kartongerna är regntäta. Utmärkt svenskt hantverk. Inne i en kylskåpskartong från Sverige sover man definitivt bättre än under ett träd eller på trottarstenen".
Igår satt jag i ett sjukhusväntrum och bläddrade i en tidskrift om övergrepp mot barn. I denna för mig tidigare helt okända skrift berättades det om gatubarn i Sverige - om barn vars otrygghet hemma gör att de hellre drar omkring på stan långt ut på nätterna.
Det kan alltså än en gång konstateras att såväl många barn med tillgång till kylskåp som ännu fler med tillgång enbart till kylskåpskartonger har det tufft i vår värld.

Skamlag i grannland innebär statsstödd homofobi

2010-03-02T15:48:00.008+01:00

Det här pressmeddelandet från Amnesty dök upp i min mejlbox för en stund sedan. Innehållet talar för sig själv:
"Den 1 mars trädde den kontroversiella lagen "Om skydd av omyndiga mot den skadliga effekten av offentlig information" i kraft i Litauen.
Lagen antogs i juli förra året och har kritiserats av Europaparlamentet och flera internationella organisationer för att vara homofobisk och innehålla diskriminerande bestämmelser. Den innebär bland annat restriktioner för spridning av information gällande hbt-personers rättigheter. Amnesty uppmanar de litauiska myndigheterna att upphäva dessa.
- Den här lagen inskränker yttrandefriheten och diskriminerar människor på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet. Den kommer att brännmärka homosexuella, och förespråkare för mänskliga rättigheter riskerar att censureras och bötfallas. Den här lagen hör inte hemma i dagens EU, säger John Dalhuisen, diskrimineringsexpert vid Amnesty.
Kritiken mot "Om skydd av omyndiga mot den skadliga effekten av offentlig information" ledde till att lagen ändrades i slutet av förra året. Tidigare direkta referenser till homosexualitet är borttagna.
Men, den ändrade och antagna lagens klassificerar till exempel all information som "svartmålar familjevärden" eller "uppmuntrar till andra begrepp inom giftermål och familj än de som stipuleras i Litauens grundlag och civilrätt" för att vara skadlig för barn och förbjudas därför på ställen där barn har tillgång till sådan information.
Giftermål ingås enligt litauisk lag mellan en man och en kvinna. Att offentligt förespråka samkönade äktenskap och jämlikhet inom ett äktenskap, är nu förbjudet i och med den nya lagen".

Tala om statligt stödd homofobi!

Religion och republik: Måste pengar alltid blandas in i kampen för idealen?

2010-02-03T21:35:00.018+01:00

Måste alla ideal materialiseras i pengar för att vara lockande? Exempelvis har massor av människor de senaste åren uppgivit att de lämnat Svenska kyrkan för att slippa kyrkoskatten. Alltså för att spara pengar. Sällan har man hört eller läst om någon som utträtt ur kyrkan av principiella skäl - exempelvis något så fundamentalt som att man inte tror på det kyrkliga budskapet.
Själv trädde jag ut redan 1967. Jag var då en ung man med mycket dålig lön, men jag kan försäkra att jag varken då eller senare haft utträdets ekonomiska fördelar i åtanke. Nej,det var den sviktande tron och samvetet som gjorde att jag lämnade in mitt avskedsbrev till pastorsexpeditionen i Oxelsösund och tvingades ta en liten dust med den dåvarande kyrkoherden i stan.

REPUBLIK

Principerna borde också överväga i kampen för republik. I detta fall de demokratiska. Men även på den när punkten är argumenten övervägande ekonomiska; irritation över kungens lön och Victorias bröllopskostnader exempelvis. Jo, även jag har har irriterats och till och med bloggat om pengarullningen kring prinsessbröllopet.
Inte desto mindre menar jag den principella debatten om republik kontra monarki var väldigt mycket viktigare. För här handlar det om den ständigt pågående kampen för stärkande av demokratin. Och den kampen måste mer än Republikanska föreningen, ett antal kulturredaktörer och en och annan uppstickande riksdagsman våga driva och delta i.

LAGBROTT
Slutligen ska jag begå ett brott - jag ska bryta mot jantelagen. Jag ska slå mig på bröstet och utan blygsel informera om att i både religionsfrågan och republikfrågan har jag varit ståndaktig i mina principer ända sedan ungdomen. Träd fram alla ni andra som varit lika ståndaktiga så att vi utan tanke på pengar kan kämpa sida vid sida för våra principer!
I övrigt måste jag tillstå att jag genom åren varit rätt duktig på några saker till i livet: att hyckla, ljuga, tala och tänka illa om mina medmänniskor o.s.v.o.s.v.

Fast dessa tillkortakommanden har inte gällt min syn på religion och republik.

Våg av avrättningar väntas i Iran

2010-01-28T23:36:00.012+01:00

Alldeles nyss damp följande pressmeddelande från Amnesty ner i min mejlbox:
"På torsdagen avrättades två personer som dömts till döden efter oroligheterna i samband med presidentvalet i juni förra året i Iran. Det var de första kända avrättningarna med koppling till protesterna efter valet. De bägge männen, Mohammad Reza Ali-Zamani och Arash Rahmanipour, dömdes till döden för "fiendskap med Gud".

- Dessa chockerande avrättningar visar att de iranska myndigheterna inte har några spärrar när det gäller att tysta de fredliga protesterna som har pågått sedan valet. Rättssystemet används som ett verktyg att förtrycka folket och de iranska myndigheterna skickar en varning till alla dem som vill deltaga i fredliga protester mot regeringen, vad som kan hända om de går ut på gatorna, säger Hassiba Sahraoui, biträdande chef för Amnestys Mellanösternavdelning.

KONSPIRATION
Teherans revolutionsdomstol dömde Mohammad Reza Ali-Zamani och Arash Rahmanipour, till döden i oktober förra året. De ansågs skyldiga till "fiendskap mot Gud, "propaganda mot systemet", "förolämpning av det heliga" och "sammankomst och konspiration med syfte att skada nationens säkerhet".
AVRÄTTNINGSVÅG
Enligt iranska myndigheter har ytterligare minst nio personer dömts till döden för brott relaterade till valprotesterna, samtliga har dömts i liknande skenrättegångar.
Amnesty befarar att det som nu skett bara är början på en avrättningsvåg av alla dem som dömts på samma vaga grunder.
Mohammad Reza Ali-Zamani dömdes också för att olagligt ha besökt Irak där han påstods ha haft möten med amerikansk militär. Enligt uppgift från Arash Rahmanipours advokat hade hans klient inte alls deltagit i valprotesterna, han tvingades "erkänna" i en skenrättegång efter att hans familjemedlemmar utsatts för hot.
Den 11 februari är det årsdagen av den islamiska revolutionen och då förväntas ytterligare demonstrationer mot regeringen.
5000 GRIPNA
Enligt iranska myndigheter har 40 personer dödats under demonstrationer sedan valet. Amnesty bedömer att den verkliga siffran är betydligt högre. Mer än 5 000 personer har gripits, många har torterats och misshandlats. Ett stort antal har dömts till fängelse, vissa även till spöstraff, efter bristfälliga rättegångar."

Min sagt dystert alltså för de demokratiska krafterna i Iran.Förhoppningsvis håller övriga världen det i minnet. .

Bra Sabuni-förslag om religiös extremism

2010-01-28T00:07:00.001+01:00

Idag, 28 januari, anordnas i London en konferens om den minst sagt besvärliga situationen i Afghanistan. Då ska bland annat diskuteras ett program för vad som kallas återintegrering av moderata talibaner.
Som något av en parallell till detta är den svenska integrationsministerns Nyamko Sabunis förslag till åtgärder för att hjälpa våldsbenägna islamiska extremister att hoppa av - på samma sätt som nazister kan få samhällets hjälp att lämna "sin" typ av extremism. Jag tycker idén vara bra. Ju fler som kan ledas bort från fördummande,förförande och för omgivningen farliga religionsanknutna extremismen ju bätttre är det förstås.

Monarkistisk måttlöshet: Kyrka fräschas upp för 14 miljoner inför Victoriabröllop

2010-01-10T00:13:00.023+01:00

Som okyrklig och republikan kliar man sig i ögonen när man i tidningen läser att Storkyrkan i Stockholm ska fräschas upp för 14 miljoner kronor inför ett bröllop i sommar mellan gymägaren Daniel Westling och kungadottern Victoria Bernadotte. Visst ska de få gifta sig i kyrkan om de känner så - de lär för övrigt inte ha något val - och visst kan väl vigsellokalen utsmyckas med en och annan blomma. Men att snygga till det gamla huset för en massa miljoner kan väl knappast tilltala berörda kyrkoskattebetalare.
Måttlöst, sanslöst, vettlöst är tre var för sig väl sammanfattande ord för pengarullandet i samband med sommarens brölloppsjippo överhuvudtaget. Och detta drabbar a l l a skattebetalare, alltså långtifrån bara de som bor i Storkyrkoförsamlingen - eller domkyrkoförsamlingen som det korrekta begreppet lär vara. Brudpappan Karl Gustav Bernadotte kan väl själv stå för kalaset, han är ju inte helt barskrapad. Massor av hans "undersåtar" - säkert en och annan av fansen också - har redan protesterat mot pengarullandet. Men det lär inte ge önskat resultat för, som Wilhelm Moberg sa: "Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk."
Det där med Guds nåde är kanske i våra dagar lite överdrivet, men allt det andra är så sant som det är sagt.
Men inget parti i riksdagen vågar av rädsla för att förlora röster ens ta en debatt i denna demokratifråga, trots att det finns antirojalister i alla politiska läger. Socialdemokraterna har exempelvis haft republikkravet inskrivet i sitt partiprogram ända sedan 1911.
Men hoppet är det sista som lämnar människan - inte ens en svensk republikan.

Forskarstudie ger hopp om sverigedemokratisk flopp

2010-01-06T00:49:00.027+01:00

Sverigedemokraternas försök att putsa fasaden inför valet kommer inte att räcka till för några riksdagsplatser. Partiets näraliggande historiska kopplingar till exempelvis den rasistiska kampanjorganisationen BSS och diverse nazistiska grupper kommer enligt en forskare vid Oxfords ärevördiga universitet att skrämma bort många potentiella väljare. Faktiskt var det inte mer än två år sedan som det genom tidningarna Expo och Expressen avslöjades att flera SD-politiker var medlemmar i eller skänkte pengar till nazistiska grupper som Svenska motståndsrörelsen, Info 14 och Nationalsocialistisk front. Dessa avslöjanden måste väljarkåren påminnas om detta valår.
Forskaren i fråga, Elisabeth Ivarsflaten, har studerat 41 främlingsfientliga partier i Europa och konstaterar att 34 av dem har misslyckats i sina ambitioner att ta plats i nationella parlament. Och det menar hon i huvudsak bero på att de inte har en anständig historia som skyddande sköld. Få människor vill inför sig själva och sin omgivning förknippas med rasism och nazism utan vill kunna motiver sin röst på ett främlingsfientligt parti med något rumsrenare. Exempelvis krav på skattesänkning, vilket både Fremskrittspartiet i Norge och Dansk folkeparti haft med sedan starten. Fyra andra högerextrema och främlingsfientliga partier har enligt Ivarsflatens teori tagit sig in i nationella riksdagar i skydd av liknande eller andra historiska och "anständiga" skäl.
Enda undantaget är franska Nationella fronten , som en gång bildades enbart för att stoppa invandringen till Frankrike. Å andra sidan har president Sarkozy enligt uppgift tagit till sig såväl en del av frontens program som en del av dess väljare - väljare som nu inte längre riskerar att kallas för rasister. Regeringspartiet har ju trots allt en anständig historia. Detta alltså till skillnad från Sverigedemokraterna som varken har en anständig historia eller anständig nutid.
Låt oss verkligen hoppas att Elisabeth Ivarsfaletens sköldteori håller. Den verkar precis lika trovärdig som partiet Sverigedemokraterna är icke trovärdigt.
Jag rekommenderar mer intressant läsning i detta ämne i LO-tidningen http://www.lo-tidningen.se

Ord att ta till sig - om rörelse

2010-01-03T00:06:00.006+01:00

"Ett minimikrav på rörelsen är att den rör sig."

(Citat av Tage Danielsson som en - och kanske annan - s.k.rörelse nog borde läsa och ta till sig ibland)

Nazistmusik i skivsamlingen - vidrigare än jag trott

2009-12-31T01:37:00.022+01:00

Fick en smärre chock igårkväll när jag gick igenom min skivsamling för att bringa något slags ordning i musiken. Plötsligt fick jag i min hand en cd på vilken någon med tusch skrivit orden Vit makt!
Jag vet med säkerhet att jag själv inte införskaffat den, inte ens i något slags studiesyfte. Kunde det vara någon falskflaggande vän som smugit in skivan i min samling? Nej, inte ens mina sverigedemokratiska bekantskaper skulle försöka påverka mej med hjälp av hårdrockande och punkiga nynazister.
Istället ligger det nära till hands att tro att den suspekta skivan har glömts kvar av någon av de olyckliga/olycksaliga ungdomar som hustrun och jag för socialens räkning tagit emot i vår lilla villa genom åren. Fast jag kan omöjligen peka ut någon individ och jag har definitivt inte hört någon vit makt-musik spelas i huset tidigare.
Inte förrän ikväll då jag själv för första gången i mitt liv lyssnade igenom en hel skiva med enbart nazistiska och allmänt rasistiska texter. Dessa var vidrigare än jag tidigare trott. Men flera av dem var faktiskt också förrädiskt vackra – förrädiskt på så sätt att det var mellan de naturlyriska raderna som det bruna budskapet fanns och finns. Lägger man till detta att själva musiken i flera fall var tilltalande och medryckande – även för en pensionär som lärt sig lyssna på såväl hårdrock och punk med behållning ibland.
Så jag är inte helt förvånad över att mer än var tionde ungdom i Sverige lyssnar på den här sortens musik. Enligt en rapport från Forum för levande historia lyssnade år 2004 drygt 15 procent av landets skolelever från årskurs 8 till och med gymnasiet ofta eller ibland på vit makt-musik. Och med tanke på högerextremismens framgångar i såväl val som opinionsundersökningar på senare år talar det mesta för att graden av lyssnande på rasistisk musik snarare tilltagit än avtagit. Även om den kanske inte hörs exakt likadant som för fem-sex år sedan. Mest beklämmande är dess roll som inkörsport för nya högerextremistiska aktivister. Och till de mest påverkbara hör sannolikt samhällets unga, frustrerade och mest utsatta olycksbarn. .
Själv kommer jag nog aldrig mer att lyssna på den mystiska skivan. Men heller aldrig slänga den. En dag kan den kanske komma att behövas i något avskräckande sammanhang.

Jultomten i jeepen - eller fattigpojken som förgäves sprang efter klappar

2009-12-22T00:55:00.025+01:00

Den vackra men sannolikt osanna historien om Jesu födelse i ett stall i Betlehem för två tusen år sen konkurreras ut i min julvärld av en inte lika vacker men synnerligen sann historia om en annan liten pojke född ungefär två tusen år senare.
Det var julaftonen 1972 han sprang förbi mig – men också in i mig. In i hjärnans och hjärtats gemensamma avdelning för outplånliga minnen.
Jag satt på trottoaren som gick längs den grusbelagda och håliga gatan Rua Vigario Maia i Palmeira dos Indios, en liten stad i på gränsen till den ökenliknande sertaon i nordöstra Brasilien. Solen gassade och den julstämning vi förknippar med mörker och kyla – och i år till och med snö – kunde jag just då inte ens mana fram i min fantasi.
Plötsligt kom en öppen jeep körd av en rödklädd tomtefigur skumpande förbi på gatan. Bilen var fullastad med färggranna paket i diverse storlekar. Den kom från en av den lilla stadens större butiker. Det var en butik som varje jul erbjöd sina kunder att mot avläggande av en extraavgift vid julklappsköpet få klapparna hemkörda och utdelade av en ”riktig” tomte. Detta erbjudande kunde förstås bara de bäst bemedlade familjerna anta.
Men det som fått mig att aldrig glömma julaftonen för 37 år sen var en liten mörkbrun, krullhårig halvnaken pojke. Ovanför det oskuldsfulla underlivet bar han en tröja som en gång varit vit. Han var sådär 4-5 år gammal och hade en mage vars rondör var resultatet av f ö r lite mat och inte tvärtom. Detta lilla barn rusade fram mitt i gatan efter julklappsjeepen . Hela ansiktet lyste av förväntan: ”Tänk om tomten har något till mig också?!”
Ögonen, jag gömmer aldrig de ögonen. Och de lyste forfarande när pojken en stund senare återkom fortfarande springande efter den likaså återvändande jeepen. Det fanns ju fortfarande några paket kvar på flaket.
Men jag visste vad den lille krullhårige parveln inte visste: Jeeptomten hade inte några julklappar till honom. Högst troligt var det inte heller någon annan som hade några julklappar till honom . Och kanske aldrig heller hade haft!
Min känslor då är inte helt lätta att beskriva nu. Men inte desto mindre väcks de till livs varje år vid den här tiden. Ni förstår förstås varför.
Vad jag minns av julen 1972 i övrigt?
Absolut ingenting!

Ord att ta till sig - om hjältemod

2009-12-08T20:14:00.035+01:00

Hans och Sophie Scholl fick plikta med sina liv i sin icke-våldskamp mot nazisterna.

Vad är egentligen det verkliga hjältemodet?
Den frågan ställer författaren Inge Scholl i ett avsnitt i sin bok om Vita Rosen, den motståndsgrupp mot Hitlerregimen som av eftervärlden fått symboliseras av hennes syskon Sophie och Hans Scholl - men som bestod av en rad andra unga tyskar också.
Via flygblad som trycktes i smyg i stora upplagor uppmanade ungdomarna under några månader 1942-43 sina landsmän att göra motstånd mot nazisterna. I februari greps de av Gestapo och avrättades.
Citatet av Inge Scholl läste jag på nytt idag när jag under röjning bland en massa gamla papper även hittade ett teaterprogram från februari 1988. Detta handlade om dåvarande Skånska teaterns uppsättning av "Berättelsen om Sophie Scholl", vars uruppförande jag för övrigt själv övervarade på Tuppaskolan i Landskrona.

Läs långsamt och begrunda:
"Vad hade dessa människor gjort? Vari bestod deras brott? Under det att några hånade och smutskastade dem talade andra om frihetshjältar. Men kan man kalla dem hjältar? De gjorde inte något övermänskligt. De försvarade något enkelt hävade något enkelt, den enskilda människans rätt och frihet, hennes fria utveckling och hennes rätt till ett fritt liv. De offrade sig inte för en ovanlig idé, sökte inte några stora mål? Vad de ville var att människor som du och jag ska kunna leva i en mänsklig värld. Och kanske ligger det stora i att de kämpade för något så enkelt och satte sina liv på spel för det, att de hade kraften att försvara den enklaste rätten i sin hängivenhet. Kanske är det svårare att kämpa för en stor sak utan allmän begeistring, utan höga ideal, utan stora mål, utan täckande organisationer, och utan förpliktelse och ensam offra livet för den. Kanske ligger det verkliga hjältemodet i att ihärdigt försvara just det storverk."."

Dramatisk minskning av förtroendet för Aftonbladet. Varför?

2009-12-05T21:55:00.011+01:00

Trots att Aftonbladet har en rad intressanta kolumnister och andra lysande skribenter sjunker svenskarnas förtroende för tidningen stadigt. I en enkätundersökning gjord av organisationen Medieakademin 2001 sa sig 31 procent ha förtroende för tidningen. I en motsvarande undersökning gjord i oktober och november i år blev resultat 14 procent, alltså mer än en halvering på åtta år! Inte desto mindre är Aftonbladet fortfarande Sveriges mest köpta tidning. Det kan synas konstigt, men förmodligen är det så att väldigt många läser tidningen mest för underhållningens skull och utan någon som helst intention att ifrågasatta framförda fakta (med eller utan citattecken)Inte desto mindre finns det anledning för tidningens ledning att fundera på om skvaller om a-b- och c-kändisar är rätta vägen att gå. Och någon slags måtta på ytligheten borde man väl ändå kunna begära av en tidning med Aftonbladets stolta traditioner (frånsett åren i nazisympatisörernas händer) Förmodligen skulle liknande reflektioner kunna framföras även till till Expressens ledning, men den tidningen finns inte med på förtroendebarometern. Det gör däremot Dagens Nyheter med en förtroendesiffra på 52(!) procent. Skulle vara intressant att höra en förklaring till varför bara en fjärdedel så många har förtroende för den största tidningen i landet med socialdemokratisk ledarsida.

Förskräckande resultat av övertro på opinionsmätningar - varning inför nästa val

2009-11-30T23:29:00.040+01:00

För några veckor sedan dristade jag mig att ifrågasätta tillförlitligheten i de politiska opinionsmätningarna. Förskräckande nog har jag fått vatten på min kvarn - i Schweiz!
Där litade regeringen, massmedia och en lång rad politiska analytiker på alla de opinionsmätningar som förutspådde en storförlust för anhängarna av förbud mot fler minareter.Det blev som bekant precis tvärtom. Och redan nu har Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson börjat ana morgonluft.
- Resultatet måste ses som ännu en i raden av tydliga signaler om att de europeiska folken har börjat få nog av båda dessa företeelser, säger han och syftar på mångkulturen och, vad han menar vara, en pågående islamisering av Europa. Samtidigt gratulerar han sina likar i det högerpopulistiska parti som ledde kampen f ö r minaretförbud.
Om de partier som var e m o t minaretlagen inte litat så blint på opinionsmätningarna hade de säkert lagt på ett extrakol - och även sett till att fler motståndare till lagen gett sig iväg till vallokalerna. Mycket talar nämligen för att många stannade hemma i den falska förvissningen att "vi vinner ändå" - en vanlig ovana bland väljare när ena parten i ett val i förväg ser ut att vinna överlägset.

SKÄMDES?

Den stora skillnaden mellan opinionsmätningarnas siffor och det slutliga valresultetet kan förmodligen till en del förklaras med att många anhängare till lagförslaget inte vågade/ville svara ärligt på opinionsmätarnas frågor. En del kanske rent av skämdes att inför andra tillstå var man haR sina sympatier. Ärliga blev de först när de var helt ensamma i valbåset.
Om denna tes skulle appliceras även på nästa val i Sverige skulle vi ligga illa till. Då skulle Sverigedemokraterna få betydligt fler röster än vad de redan nu illavarslande opinionsmätningarna förutspår. Kanske något att tänka på för ledningarna i de andra partierna.

VALAMMUNITION
Därmed inte sagt att de ska göra som Mona Sahlin och avisera samarbete över blockgränserna för att hindra sverigedemokratiskt inflytande i riksdagen - redan innan valet är avgjort. Detta skulle bara ge detta främlingsfientliga parti ytterligare valammuntion: "Se som etablissemanget beter sig, man säger redan nu att man tänker skita i era röster:"
Vilken etablissemangshatande soffliggare skulle inte reta sig på dylikt tal och lufsa iväg till närmasta vallokal och rösta mot de s.k etablerade partierna i ren ilska?

.

Hjälp - mina vänner lockas av Sverigedemokraterna!

2009-11-23T01:42:00.015+01:00

Två besvikelser har drabbat mig den senaste månaden. Två trevliga personer som jag brukar räkna in i min vänkrets har på fullaste allvar avslöjat att de tänker rösta på Sverigedemokraterna nästa gång. Den ene har köpt Jimmie Åkessons floskler i Aftonbladet rakt upp och ner och den andre säger att han egentligen hållt på partiet länge, men att han inte velat säga något för att inte stöta sig med mig. Och hade inte hans tunga sluntit som följd av ett par öl för mycket häromkvällen hade jag förmodligen fortfarande varit ovetande.
Politiska värderingar brukar inte höra till kriterierna när jag väljer mina vänner. Men någonstans måste en gräns dras och jag grämer mig mycket för att jag inte upptäckt att dessa personer har samma grundvärderingar som Sverigedemokraterna (som ju i vissa fall hämtar sin idéer från ännu suspektare individer och ideologier i andra länder).
När jag tänker efter har jag och kompisarna egentligen aldrig talat politik och sällan om värderingar. För hade vi gjort det hade jag förmodligen inte kunnat undgå att märka var de står. Och då hade jag förstås försökt få dem att ändra sig. Men likaväl som dessa två låtit sig luras av SD känner jag mig lurad av dem. För de kan trots allt inte kunnat undgå att märka att rasism och liknande är det värsta jag vet. Men de gånger jag nämnt det har de hummat något intet förpliktigande eller sagt något i stil med att "jag är så dåligt insatt". I och för sig stämmer det att de är dåligt insatta i vad det innebär att vara flykting, exempelvis.
Just nu är jag rådvill. Jag vill gärna göra vad jag kan för att få mina vänner på andra tankar, men samtidigt känner jag likt en bedragen part i ett äktenskap att våra relationer aldrig kommer att bli som förr. Till mina oundgängliga kriterier för verklig vänskap hör begreppet alla människors lika värde även om en och annan kanske tycker att det hörs väldigt högtidligt och uppstyltat.
Det här inlägget känns som ett brev till en frågespalt om kärlek och relationer: Kära läsare - vad säger ni, vad ska jag göra?

Sur uppstötning om politiska opinionsmätningar

2009-11-19T00:30:00.009+01:00

Jag är tämligen politiskt intresserad, men också tämligen trött på alla tätt duggande politiska opinionsmätningar. Och jag är tämligen säker på att denna trötthet omfattar en tämligen stor majoritet av väljarna.Snart är det väl bara siffernissar, politruker, ledarskribenter och andra politiska kommentatorer -inklusive vissa bloggare - som bryr sig.Detta ältande om hela eller delar av procentenheter hit och dit nästan ett helt år före nästa val kan få vilket spirande politikintresse som helst att vissna. Och inte blir det bättre av att den vetenskapliga tillförlitligheten i de s.k. opinionsinstitutens siffror ibland kan kan allvarligt ifrågasättas. Det har mer än en gång hänt att två institut kommit fram till diamentralt motsatta resultat - trots att de gjort sina mätningar under samma period. Vilket hade fel och vilket hade rätt? Men eftersom det verkar vara en lukrativ affär att driva opinionsundersökningar - det dyker hela tiden upp nya namn på företag i branschen - så är det kanske inte alltid så noga med den vetenskapliga kompetensen.
Kanske dags för Uppdrag granskning att rycka in. Och definitivt är det dags för partierna att ägna mer tid åt att tala om vad de vill göra för oss medborgare och mindre tid åt att göra analyser och kalkyler utifrån osäkra opinionssiffror. Först när valet verkligen är i faggorna kan det kanske vara idé. Först då kan jag själv tänka mig att återuppta läsandet av dylika siffror.

Dikt om färger

2009-11-13T02:15:00.005+01:00

Här en svart mans eller kvinnas kloka och underfundiga konstateranden:

När jag svettas är jag
svart
När jag fryser är jag
svart
När jag mår illa är jag
svart
När jag är rädd är jag
svart

Du är rosa

När du svettas är du
röd
När du fryser är du
blå
När du mår illa är du
grön
När du är rädd är du
vit

...och du kallar mig
färgad!

MMA - tuff sport eller farlig idioti?

2009-11-11T22:49:00.012+01:00

Tidigare ikväll satt jag framför tv:n och såg på Uppdrag granskning tillsammans med en tillfälligt besökande fjortonåring. Jag blev förfärad av vad jag såg medan han blev förhäxad.
- Jag vill också börja med sånt, sa han med eftertryck.
Programmet handlade om mma, en "sport" som jag själv för första gången hörde talas om för bara några veckor sen. Uppenbarligen ett grovt tillkortakommande i min allmänbildning eftersom den unge besökaren sedan länge visste vad mma är.
I tv-programmet visades flera exempel på vad detta innebär av brutalitet. Exempelvis är det tillåtet sparka och slå en motståndare i huvudet - även när han redan ligger. Likaså är får man lov att strypa motståndaren tills han blir medvetslös eller åtminstone nästintill. Inte konstigt att "sporten" i Braslien kallas tudo vale, vilket betyder ungefär allt är tillåtet.
Företrädarna för mma menade i programmet att för den i reglerna oinvigde ser det värre ut än det är. I så fall är det ju bluff eller inövade cirkusnummer - för vi såg ju vad vi såg - och då platsar mma:arnas eget förbund definitivt inte i Riksidrottsförbundet.
Tittade efter programmet på kommentarerna på svt:s hemsida. Vid det tillfället var antalet försvarare av "sporten" 15 och kritikerna bara 5. Detta var förstås lite ledsamt, lika ledsamt som att "sporten" hör till de snabbast växande i Sverige. Någon av försvarna använde argument i stil med att "mma också är ett sätt för människor att få utlopp för sin urgamla djuriska instinkt".
Men måste man slåss för att få utlopp för denna instinkt? Vi är många som vet ett väldigt mycket behagligare sätt.

Rekommendation: Se det aktuella Uppdrag granskningprogrammet på webben eller när det är dags för repris.

Apropå kommande frossarmånad: 963 miljoner lägger sig hungriga varje kväll

2009-11-09T22:06:00.029+01:00

"Överlevnadsbekymmer"(målning Maria Luisa Persson)

Minst 963 miljoner människor går och lägger sig hungriga varje kväll. Över en miljard människor lever i slum. En kvinna dör varje minut i samband med graviditet och förlossning. 1,3 miljarder människor saknar tillgång till grundläggande sjukvård. 2,5 miljarder människor har inte tillgång till acceptabel sanitet och bara därför dör 20 000 barn varje dag. Det är ofattbara siffror som beskriver hur vardagen ser ut för människor som lever i fattigdom, konstaterar människorättsorganisationen Amnesty.
Här hemma har förberedelserna för julens frossande i mat redan börjat få fart. Och de medborgare som frossar för mycket har alla tillgång till grundläggande sjukvård.

Ord att ta till sig - om risker och rädsla

2009-10-27T02:33:00.017+01:00

Att skratta är att verka löjlig.
Att gråta är att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot någon annan är att riskera
att bli involverad.
Att uttrycka sina känslor
är att riskera att visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför en publik
är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.

MEN – RISKER MÅSTE TAS, för den största risken man kan ta här i livet är att inte ta några risker alls.
En människa som inte riskerar någonting, gör ingenting, har ingenting och är ingenting.
Han kanske undviker lidande och sorg, men han kan inte lära, känna, förändras, älska eller leva.
Kedjad av sina säkerhetsföreskrifter blir han en slav.
Han har förverkat sin frihet.
Bara en människa som tar risker är FRI

(Ralph Waldo Emerson, amerikansk 1800-talsfilosof och social reformator)

Sverigedemokrater och islamister hand i hand

2009-10-25T20:46:00.026+01:00

Sverigedemokraternas desperata försök att formulera en antites till islam lyckas inte dölja det faktum att de ideologiskt går hand i hand med islamisterna."
Liksom islamisterna vill Sverigedemokraterna se ett monokulturellt samhälle byggd på religiös etik och värdegrund. I islamisternas fall bygger det på islam, i Sverigedemokraternas fall på kristendom. Båda ideologierna menar att tron ska ligga till grund för samhällets politiska spelregler.

Bland annat så skriver förbundet Humanisternas ordförande Christer Sturmark i ett inlägg på Newsmill. De som eventuellt följt vad jag själv skrivit om religioner och Sverigedemokrater förstår förstås varför jag sympatiserar med och varmt rekommenderar Sturmarks artikel för läsning.

2009-10-24T19:02:00.001+02:00

Aha-upplevelse om flyktingpolitik och fruktan

2009-10-24T01:46:00.044+02:00

-När jag studerade filosofi tyckte jag mycket om den s.k. Herre-slavdialektiken av den tyske filosofen Hegel. Dialektiken stipulerar att om herren har en slav så arbetar slaven och hans herre ger order. Men ju mer slaven arbetar desto mer kunskap och styrka samlar han på sig. Till sist förvandlas slaven till herre eftersom hans kunskaper är större hans forne herres. Jag tror att européerna fruktar just detta.
De orden från en kvinna från någonstans i Afrika (vet ej exakt vilket land) gav mig för några timmar sedan något av en aha-upplevelse: Ja, så är det kanske. Det är kanske så de styrande i EU innerst inne tänker när de försvårar för människor som flyr från förtryck och/eller förödande fattigdom att skaffa sig en fristad och förbättrade försörjningsmöjligheter innanför unionens murar.
Den unga kvinnan, Clariste Soh, finns med i en dokumentärfilm om flykt och migration ,Victim of our riches, som teveprogrammet Kulturnyheterna visade en snutt av samtidigt som man intervjuade upphovsmannen Kal Touré från Guinea.
Just nu finns den med på en afrikansk filmfestival i Stockholm. Förhoppningsvis får även vi som bor utanför huvudstaden - inklusive sölvesborgaren Jimmie Åkesson och hans gelikar - en dag chans att se den. För den verkar kunna bli ett väldigt viktigt inslag i den invandrardebatt som den senaste tiden gett Sverigedemokraterna oförtjänt (givetvis) stor uppmärksamhet. En uppmärksamhet som gjort att de enligt talesättet "det gäller att smida medan järnet är varmt" i dagarna skickat ut augustinumret(!) av sin tidning till massor av hushåll. För det var väl inte bara jag som fick den?

Olof Palme och Sverigedemokraterna

2009-10-20T22:59:00.009+02:00

Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.
Men så enkelt är det ändå inte!

Så inledde Olof Palme ett jultal i radio år 1965 och detta ytterst tänkvärda anförandet finns det all anledning att aktualiser på nytt . Inte minst i dessa sverigedemokratiskt dominerade dagar. Hör honom själv genom att gå in på den här You tube-adressen:

http://se.youtube.com/watch?v=FA2wroKafss

Upprörande om utsatta barn, sociala missar och olämpliga fosterföräldrar

2009-10-19T23:11:00.016+02:00

Via internet blev jag igårkväll omgångsvis upprörd. Först efter att ha tagit del av Jimmy Åkessons otrevliga debattartikel i Aftonbladet och därefter av en tv-dokumentär om behandlingen av flickor i barn- och fosterhem.
Det senare berörde mig på sätt och vis allra mest eftersom min familjs hem under tiotalet år också fungerat som fosterhem - eller familjehem som det lite mjukare heter numera.

Man blir skrämd av de beskrivningar om vanvård och övegrepp som gavs i programmet, ledsen över sociala myndigheters tillkortakommanden och arg för att de unga hade så svårt att bli trodda av socialsekreterare och andra vuxna.

En kvinna i programmet berättade exempelvis om hur hon med våld tvingats till samlag av en man som var satt att hjälpa henne, men att detta i ett myndighetsprotokoll beskrevs som att hon endast sagt att "en man i fosterhemmet gjort närmanden" . Ingen närmare utredning gjordes.
Jag kan inte för mitt liv begripa hur personer, som dessa utsatta barn sätter sin lit till när de biologiska föräldrarna misslyckats, kan begå sådana övergrepp. Visserligen inträffade den beskrivna våldtäkten för ett par tiotal år sedan - liksom merparten av det som beskrevs i programmet- men så sent som för några månader sedan kunde man i tidningen läsa om en annan man som utnyttjat sina fosterbarn sexuellt. Tack och lov blundande inte myndigheterna utan han dömdes till fängelse.

Svårt hitta familjehem

Jag kan inte heller begripa att en socialförvaltning inte bättre utreder vad slags människor som befolkar de familjehem som man placerar omhändertagna barn i. Eller gör jag kanske det ändå? Jag har genom åren hört mer än en socialtjänsteman klaga över svårigheterna att hitta människor som vill öppna sina hem för behövande unga och ta det sociala och uppfostrande ansvar som detta innebär. Och hur ofta kan man inte i tidningarna läsa smått desperata annonser där kommunerna efterlyser just hem beredda att ta emot ett barn som inte kan bo hos någon av sina föräldrar? Behovet av familjehem är uppenbarligen betydligt större än tillgången och då kan det vara frestande för vissa kommuner att slira på kraven och anlita människor som egentligen inte fullt ut uppfyller dessa krav. Man kan ju vara opassande för uppgiften på många sätt, utan att vara något så extremt som sexförbrytare.
Hustrun och jag själv blev förvisso hårt kontrollerade innan vi ansågs lämpliga för familjehemsuppdraget. Bland annat djupintervjuades var och en av oss under fyra timmar. Inte desto mindre funderade vi mer än en gång på vad vi gett oss in på, om vi verkligen var så lämpliga som socialen i den kommun som anlitade oss menade. För alla eventuella gudar ska veta att det inte alltid gick på räls. Dessutom hade man alltid flera ögon på sig; socialsekreterarnas, den biologiska familjens, skolans och grannarnas m fl.....Och inte kände vi igen oss i välvilliga bekantas beskrivning av oss som nästintill änglar för att "ni orkar engagerar er".

Engagerade socialsekreterare

Men sett i backspegeln vill vi inte ha familjehemsåren ogjorda, utan de var också väldigt lärorika och trevliga. Och vi gläds åt att fortfarande ha kontakt och vara vänner med flera av våra f.d. "barn" och åt att det går hyfsat för dem i livet. Trots mindre hyfsade grundförutsättningar.
Men det är inte mot den någorlunda välfungerande verksamheten som massmedia riktar strålkastarna utan mot det som inte fungerar. Och tack och lov för det, även om man inte får glömma bort att de flesta av de socialsekreterare och andra som jobbar för att hjälpa barn och ungdomar verkligen har ett genuint engagemang. Det kan jag själv ge massor av exempel på. Men ibland räcker detta alltså inte.

Yttrandefrihet och feghet

2009-10-16T23:04:00.012+02:00

På Nobelmuseet i Stockholm har det öppnats en utställning om yttrandefrihet - en frihet som dock utställningsarrangörerna själva inte vågat använda sig av fullt ut. Självcensuren har slagit till med stor kraft sedan en potentat från en av de vanligaste trosinriktningarna ansett ett av de tänkta inslagen vara för provocerande för att visas. Detta framkom i SvT:s livsåskådningsprogram Existens häromkvällen.
Ännu en gång har alltså yttrandefriheten i Sverige naggats i kanten som följd av påtryckningar från företrädare för en religiös inriktning.I detta fall med muslimska förtecken.
Faktum är att stora religiösa rörelserna tillskansat sig en makt i det sekulära samhället som inte står i proportion till antalet aktiva religionsutövare.
"Och när religionen får makt måste den tåla satir och kritik", som Ecce Homo-fotografen Elisabeth Ohlsson Wallin sa i det nämnda tv-programmet.
Och då ska inte institutioner som Nobelmuseet fega.

Ord att ta till sig - om mat och misstag

2009-10-16T00:48:00.006+02:00

"Det är ganska galet av oss att fortsätta behandla mat som om det vore, ni vet, en tv-apparat. Mat är inte en vara bland andra varor. Vi behöver få Världsbanken, Internationella valutafonden och alla regeringar att medge att vi under trettio års tid har misslyckats. Vi måste alla återgå till ett uthålligare jordbruk där vi tar ansvar för miljön. Jag gör nu mitt bästa för att gottgöra mina misstag och jag hoppas att ni andra också kommer att göra det!"

(USA:s expresident Bill Clinton)

Skyll er själva om ni missar att titta på den här bilden....

2009-10-13T00:18:00.013+02:00

..den visar nämligen de människor som blogginnehavaren älskar mest och är gladast för i hela världen - den egna familjen (exklusive svärsonen, som tog bilden).
Som innehavare av en egen blogg står det givetvis mig fritt att presentera nära och kära för hela världen, åtminstone hela internetvärlden. Att sedan en och annan mindre vetande inte förstår bättre än att avstå från att surfa in på bloggen i fråga får man räkna med. Men dessa människor får alltså skylla sig själva!

Var Göran Persson verkligen så cynisk?

2009-10-08T23:15:00.011+02:00

Hur mycket taktiker kan en politiker vara utan att bli cyniker? Den frågan ställer jag mig efter kvällens Debatt i TV i anslutning till Gellert Tamas bok om de apatiska flyktingbarnen. Det påstods i programmet att det var dåvarande statsministern Göran Perssons rädsla för att Sverigedemokraterna skulle växa som låg bakom den socialdemoklratiska regeringen hårda linje. Stämmer det blir jag verkligen besviken, ja nästan förskräckt.
Måhända en och annan anser mig vara över hövan naiv, men ska ett parti locka till sig min röst i ett val så ska man mena allvar med fina ord typ solidaritet och medmänsklighet. Det kan inte kallas medmänskligt att offra sjuka barn på partitaktikens altare -oavsett vilken grad av apati de i medicinsk mening drabbats av.
Jag hoppas verkligen att det inte var rädsla för Sverigedemokraterna som helt eller delvis låg bakom den den s-märkta regeringens beklagliga linje. Möjligen minns jag fel, men jag har för mig man från borgerligt håll stödde denna linje.
I vilket fall som helst har borgarna ingen anledning att slå sig för bröstet vad gäller den nuvarande flyktingpolitiken.
Förresten: Sa verkligen Lars Ohly att han skulle avgå om den regering han själv vill ingå i inte för en generösare flyktingpolitik än den nuvarande? Eller var det bara debattledarens tolkning?
En sak till: Jag har tidigare varit kritisk mot det aktuella programmet och inte särskilt ofta tittat på det. Men ikväll var ämnet för intressant för att jag frivilligt skulle avstå.

Abort - medel mot brottslighet?

2009-10-04T01:02:00.020+02:00

Hittar under mitt surfande på nätet en brasiliansk sida där ett synnerligen tvivelaktigt argument för legal abort diskuteras. Nämligen abort som medel att minska brottsligheten!
Slutsatsen drogs för ett par år sen av den amerikanske ekonomen Steve Levitt och har nu dragits in i den brasilianska abortdebatten av bland annat en kollega till honom samt en guvenör.
Argumentet är i stor drag det här: Eftersom de flesta brotten utföres av barn från fattiga områden med outbildade och arbetslösa föräldrar, ofta ensamstående mammor, skulle en tillåtande abortlag kunna minska barnafödandet i dessa områden och grupper - och därmed leda till att färre presumtiva brottslingar kom till världen!
Det är inte den typ av avkriminalisering de flesta av oss menar när vi argumenterar för just avkriminalisering av aborten i exempelvis Brasilien. Eller finns det någon i min lilla läsekrets som tycker annorlunda?

Som det kan bli:Ateist och teolog på samma gång

2009-10-02T01:13:00.014+02:00

För drygt 40 år sedan gjorde mina gudstvivel att jag lämnade Svenska kyrkan - trots att församlingsprästen försökte förmå mig att stanna kvar. Inte desto har jag i natt fått mig tilldelat epitet teolog för mina kristliga kunskaper. Och det med den här imponerande motiveringen: "Det du inte vet om den kristna läran är inte värt att veta. Du är nödvändigtvis inte troende själv men kunskapen har du och skulle lätt kunna undervisa i kristendom".
Bedömningen gällande min kapacitet på kristendomskunskapens område har dock inte gjorts av någon teologisk fakultet, det ska erkännas. Men i dessa dagar väger väl självtester på Facebook nästan lika tungt? Eller?
Det är minsann inte alla som vet var Jesus (vem han nu var?) föddes, att hans mamma hette Maria och varför vi firar julen. Eller?
Uppenbarligen har söndagsskole- folkskole- och realskoletidens indoktrinering i viss mån burit frukt.Den hedeniushatande kyrkoherden som synnerligen subjektivt "undervisade" i Simrishamns samrealskola skulle säkert smilat förnöjt om han fortfarande levt och på Facebook kunnat ta del av sin f.d. elevs kvarvarande kristendomskunskaper.Eller?

Lyckligt lottade land

2009-09-30T23:24:00.009+02:00

En tyfon dödar hundratals människor och gör 100 000-tals hemlösa i Filippinerna, Vietnam och Kambodja. En jordbävning dödar massor av människor, förmodligen tusentals,i Indonesien. En tsunami jämnar samhällen med marken dödar hundratals på Samoaöarna. En självmordbombare dödar sig själv och åtskilliga tiotal andra människor i Afghanistan. En diktator i Guinea skickar ut poliser att döda 100-tals demonstranter.
Uppgifterna är hämtade ur dagens nyhetsskörd i tidningen och televisionsapparaten.
Visst är vi lyckligt lottade i Sverige - trots Gudrun och Estonia.
Eller?

Religionskritiskt nätverk i riksdagen

2009-09-29T21:04:00.023+02:00

Dagens bästa(?)nyhet från riksdagen damp ner i min mejlbox för några timmar sedan: ett antal religionskritiska ledamöter har över parti- och blockgränser formellt bildat ett humanistiskt nätverk!
Syftet med nätverket är att skapa en kontaktyta mellan förbundet Humanisterna och riksdagen.Detta inte minst för ledamöterna ska hållas informerade om förbundets opinionsbildande arbete.
I nätverket ingår inledningsvis bland andra socialdemokraterna Morgan Johansson, Bo Bernhardsson, Désirée Liljevall, Birgitta Eriksson, Anders Ygeman och Veronica Palm, vänsterpartisterna Lars Ohly, Torbjörn Björlund och Amineh Kakabaveh, miljöpartisten Lage Rahm samt moderata ledamoten Helena Rivière.
De eventuella läsare av min blogg som inte vet vad Humanisterna står för och vad de gör ska jag hjälpa på vägen med några citat från deras hemsida(www.humanisterna.se):
"Grundläggande för humanismen är kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn. Humanismen är en sekulär - icke-religiös - livssyn som anser att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron.
Humanismen sätter människan och människovärdet i centrum. Den förenar medmänsklighet och förnuft i en strävan att skapa ett bättre samhälle, där ansvaret läggs på människan själv. Demokrati och mänskliga rättigheter är universella värden som måste gälla alla människor, oavsett var man råkar leva."
På hemsidan kan man också på olika sätt ta del av bland andra PC Jersilds, Björn Ulvaeus och Åke Ortmarks förklaringar till varför de är humanister.

Vad innebär det egentligen att vara socialdemokrat?

2009-09-28T22:26:00.004+02:00

Vad innebär det egentligen att vara socialdemokrat? Är det mer än en etikett bakom vilken vilka värderingar som helst kan framföras? Ibland verkar det så. Jag tänker i dag närmast på ystadpolitikern Leif Haglund som i ett blogginlägg i stort sett sväljer den uppmärksammade hollywoodfrun Anna Ankas reaktionära svammel med hull och hår - och ändå kallar sig socialdemokrat. Jag tänker på politiker jag mött i privatlivet som kan tänka sig införa dödsstraff i Sverige (men ej vågar säga det offentligt) - och som representerar socialdemokraterna. Jag har faktiskt mött socialdemokratiskt förtroendevalda som ser flyktingfria moderata Vellinge kommun som ett föredöme för den svenska flyktingpolitiken.
Må vara att det ska vara högt till tak i ett politiskt parti, men det får inte vara några hål i taket.Åtminstone inte så stora att partiets grundläggande värderingar sipprar ut. Eller är det"skit samma"?

Ord att ta till sig - om meningen med livet

2009-09-27T23:27:00.009+02:00

"ATT SE GLÄDJEN I EN ANNAN MÄNNISKAS BLICK"
(Albert Einstein-svar på frågan om vad som är meningen med livet)

Drömmer alla tjejer om att bli tidningsomslag?

2009-09-25T17:21:00.007+02:00

Stod idag ännu en gång i en lång kö på ICA. Och liksom så många gånger tidigare fanns det inte mycket annat att titta på än omslagen på en massa glättade vecko- och månadsmagasin i den storta tidningshyllan. I och för sig skulle jag som man kunna kalla det ett nöjsamt tidsfördriv, eftersom mer än 80 procent av tidningsomslagen pryddes av vackra kvinnor och tjejer med bländvita leenden. Men så såg jag det åtminstone inte denna gång, utan i tysthet räknade jag hur många av tidskrifterna som försökte sälja sig med hjälp av stajlade kvinnoansikten. Jag hade tid till det eftersom kön fram till kassan med den levande underbetalda kvinnliga kassören var lång och seg.
Det sägs att Sverige är ett relativt könsjämlikt land, men den växande mängden av glättade tidskrifter som med hjälp av kvinnobilder säljer allt från korsord och kläder till möbler och mat verkar motsäga det påståendet. Men var är protesterna tjejer? Eller är det så att ni alla i denna individualismens och egocentrismens (säger jag som bloggare)tidevarv drömmer om att hamna på den nämnda typen av tidningsomslag? Ibland är jag nästan böjd att tro att så är fallet.

Jag gillar inte Debatt

2009-09-23T01:01:00.009+02:00

Igårkväll råkade jag zappa in programmet Debatt i Svt. Jo,just det r å k a d e, för det är ett program jag är rätt ointresserad av.
Men jag stannade ändå kvar några minuter för att se om det skett någon förbättring sen Janne Josefssons dagar. Det hade det inte.Debattörerna fortsätter att vara för många med tanke på den korta programtiden, de talar fortfarande alltför ofta i munnen på varandra, de avbryts alltför ofta i sina resonemang av den stressade programledaren. Informationsvärdet verkar vara underställt något slags underhållningsvärde.
Den här gången hade debatten tagit sin utgång i Aftonbladets beslut att stoppa Sverigedemokraterna från att annonsera, ett beslut som i och för sig kan vara värt att diskutera. Jag hann uppfatta Lotta Grönings hänvisning till den kloke Voltaires klassiska uttalande "Jag hatar dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att framföra dem" samt några tänkvärda synpunkter av författarinnan Lena Sundström, som nyligen utkommit med en bok om främlingsfientligheten i Danmark. Därefter stängde jag av tv:n.

Oj så gott jag mått - tack vare kulturen

2009-09-21T00:25:00.012+02:00

Min veckohelg har varit fylld av kultur - kul kultur och tankeväckande sådan. Dels under en s.k. kulturnatt i min hemort Höganäs och dels i form av en föreställning med musicalmelodier i Ekeby i min gamla hemkommun Bjuv.Och så gott jag mått! Liksom säkert de allra, allra flesta av de medmänniskor som också kopplat av med kultur denna helg.Och som i många fall av denna kultur också stimulerats att växla in på nya och spännande tankebanor. Exempelvis.
Därför hoppas jag att de politiska beslutsfattare som funderar på att skära ner i anslagen till kulturen tänker om. För ni vill väl att medborgarna ska må gott? Ni är
är ju medborgare själva.
Egentligen skulle jag inte behöva upprepa den närmast uttjatade sanningen att lite mer skattepengar till kulturen gör att mycket mer skattepengar kan sparas på andra samhällsområden.
Men jag gör det ändå eftersom nämnda sanning fortfarande har svårt att få fäste i alltför många politikerhuvuden.
Mår medborgarna gott så...

Ateistmaning: Rösta i kyrkovalet för att stoppa Sverigedemokraterna!

2009-09-19T01:17:00.021+02:00

Idag beklagar jag på sätt och vis att jag berövat mig själv rösträtten i Svenska kyrkan - det gjorde jag redan för 40 år sedan - och att jag inte bor i en församling där Sverigedemokraterna ställer upp i morgondagens kyrkoval. För då hade jag kunnat vara med och försökt stoppa dem från att skaffa en politiska plattform att agera ifrån. Nu får jag nöja mig med att uppmana alla kyrkoanslutna att gå och rösta om de vet att detta suspekta parti ställer upp i deras hemsförsamling. Rösta på motståndarna, förstås.
I övrigt har jag inga synpunkter på valet, mer än att jag hoppas på en framgång för de progressiva krafter som också finns- och vars åsikter jag ofta delar. Men så är det ju det där med mina berättigade tvivel om att det skulle existera något slags allsmäktig gud. För det måste väl vara en förutsättning,om än outtalad,att man har en kristlig gudstro om man ska vara medlem i Svenska kyrkan? Varför är man annars medlem?
Och om det nu, hiskeliga tanke, är så att folk är medlemmar i en organisation som Svenska kyrkan utan att dela dess yttersta värdering så får man väl ändå tro att de som vill väljas till beslutsfattare i denna kyrka är ordentligt förankrade i tron. Vad ska man annars tro?

Vidrig tradition i kungariket Danmark

2009-09-15T01:27:00.023+02:00

Hur kan ett land som Danmark tillåta en massaker som denna?
Den frågan fick jag tidigare ikväll i ett mejl från en god vän i Brasilien.
Samtidigt frågade hon sig med en underton av besvikelse om Skandinavien - alltså även vårt eget land - verkligen är så civiliserat och humant som man i hennes del av världen alltid trott.
Och när jag fick se de bilder hon bifogade mejlet blev jag chockad och förstod hennes tvivel på den skandinaviska humanismen. Vad de visade var nämligen en fullkomligt vidrig masslakt av delfiner och valar på Färöarna - det till kungariket Danmark anknutna öriket i Atlanten.
På min väns fråga om jag kände till massakern tvingades jag något skamset svara nej. Men jag chansade på att det skulle finnas något på Google om händelsen i fråga. Och det gör det förvisso. Där berättas det bland annat att den avfotograderade delfinslakten var långtifrån någon engångshändelse, utan att det ända sedan medeltiden (kanske ännu tidigare)varit sed på Färöarna att pojkar ska vada genom blodfärgat vatten för att komma in i vuxenvärlden! Fullkomligt obegripligt att sådana barbariska seder förekommer än i dag. De styrande i inte bara Danmark utan hela EU bör använda allt sitt inflytande för att den hemska traditionen äntligen ska förbjudas.
Jag bifogar ett par av de vidriga bilderna.Orkar ni se fler sådana så finns det gott om dem på nätet, liksom skriftlig information i ämnet på nätet. Det är bara googla på sökord som Delfinmassaker på Färöarna exempelvis.

Ord att ta till sig - om Facebookgrupper

2009-09-12T01:31:00.014+02:00

"Känslor har alltid flödat. Det är inget nytt. Det nya är att flödet nu syns i realtid. Hata Israel, Hata tjejen i Apolivareklamen, Älska AIK. På Facebook finns grupper för alla svartvita tjänster.
Smidigt. Bara ett musklick och du har avreagerat dig. Och så många likasinnade du hittar på köpet!
Att komma samman i beundran är visserligen bättre än gemensamhet i hatets namn. Men i båda fallen krävs samma sak. Att du blundar för hur världen ser ut. Att du stänger ute andras erfarenheter och argument.
När vardagsfundamentalsimen brer ut sig finns bara en sak att göra: Stå upp för ambivalensen. Att vara öppen och prövande är inte bara radikalt. Det är att försvara en hel människosyn."

(Kommentar i tidningen Amos sept 2009)

"Gråt inte vid min grav...."

2009-09-04T22:32:00.018+02:00

Idag har jag än en gång fått en påtaglig påminnelse om att livet inte varar för alltid.Idag har jag övervarat begravningen av ännu en god vän. Idag har jag än en gång också påmints om att sorgens gråt mycket väl kan blandas med glada och till och med skrattframkallande minnen. Idag har jag i mitt tysta, stilla och egoistiska sinne faktiskt önskat mig samma vackra dikt i den annons som en gång ska förkunna min egen död - som i den som förkunnade att döden ryckt bort min vän.

Do not stand by my grave and weep
I am not there. I do not sleep
I am thousand winds that blow
I am a diamond glint on snow
I am the sunlighet ripened grain
I am the gentle autumn rain
When you awake in the morning hush
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circling flight
I am the soft starshine at night
Do not stand by my grave and cry
I am not there...I did not die